- Det måste inte vara stora feta gubbar som kör, säger 19-åriga Erica Wallgren.
Är man en tjej på 158 centimeter, inte längre än stödbenet på lastbilen, gäller det att ha skinn på näsan. Yrket som långtradarchaffis är en mansvärld.
- Det behöver komma in tjejer och sätta karlarna på plats, säger Erica och skrattar.
I våras gick hon ut fordonsprogrammet transport på Anders Ljungstedts gymnasium i Linköping, behörig att köra i princip allt som rullar.
- Alla 17 i klassen har fått jobb. Ingen är arbetslös, berättar Erica Wallgren.
Ett mått som kan spegla läget i den konjunkturkänsliga transportbranschen. Där råder generellt sett högkonjunktur, vilket bekräftas på flera nivåer.
- De cirka 50 000 som jobbar i åkerinäringen är väl sysselsatta, säger Anders Josephsson på Svenska åkeriförbundet.
Han påpekar att åkerinäringen är väldigt konjunkturkänslig, eftersom den är beroende av hur det går i flera branscher.
- När industrin får ökad orderingång måste orderna ut till kunderna. Det är transportnäringen som utför körningarna.
Den totala sysselsättningsgraden inom åkerinäringen under tredje kvartalet i år - 95,4 procent av antalet disponibla fordon och maskiner - är den högsta på 90-talet.
Jonny Ståhl på Åkeriföreningen Öst, vittnar om högkonjunktur även för åkarna i Östergötland:
- Det är gott om körningar. Alla bilar är i gång.
Lars Linné, en av ägarna till Vikingstad Åkeri, håller med:
- Vi har fullt upp med jobb. Vi kör mycket åt Posten, men också grus, olja, asfalt med mera.
Han är positiv till att ha fått in ännu en kvinna bland männen. Erica Wallgren är en av två kvinnor bland 65 anställda.
- Från början var det meningen att jag bara skulle jobba under sommaren. Men jag fick fortsätta. Åkare brukar annars tänka att tjejer inte klarar av jobbet. Men tjejer gör det lika bra som killar, säger hon kaxigt.
Erica sätter sig bakom ratten. Klockan är 16.30 när hon kör ut från åkeriet i Vikingstad med lastbilen. Ett tufft nattpass ligger framför. Först vid åttatiden morgonen därpå är hon tillbaks. Men Erica misströstar inte.
- Det är jättekul att köra. En ny utmaning varje dag, exempelvis att köra med släp i stan.
Corren följer med en bit på vägen. Lastbilschaufförer vi möter morsar ideligen på Erica som leende hälsar tillbaks.
- Chaufförer jag kör om på E4-an, eller som kör om mig, brukar titta extra eftersom jag är så liten, skrattar Erica.
På postterminalen i Linköping backar hon elegant och kopplar på ett långt släp. Med pallyftare drar hon ombord travar med paket.
Tungt jobb för en tjej på 54 kilo. Men undertecknad får känna på armmusklerna och imponeras.
- Man får allt slita. Jobbet är tungt, men det är det för gubbarna också.
Erica Wallgren säger att hon tycker om hårt arbete och att få smutsa ner sig.
- Jag är mer eller mindre uppfödd med det, på en gård bland traktorer, maskiner och kor. Dockor var inget för mig.
Lastbilen och släpet är på sammanlagt 24 meter. Fullastat väger ekipaget 40 ton.
- Jag tycker det går jättebra att köra. Men när jag var grön och hade läraren bredvid mig i skolan kändes det stirrigt.
Erica har även vant sig vid den råa jargongen bland de oftast grova långtradarchaffisarna.
- Jag får höra allt, från det sötaste till det äckligaste. Man får verkligen inte vara känslig i det här yrket. Det är bara och ge igen.
Inte sällan får Erica höra om sin litenhet. Hon berättar om en Stockholmschaufför som sa: Du som är så liten kan väl bädda i askfatet.
Under vissa nattpass hinner hon med en tupplur, men då nedbäddad i förarhytten. Oftast blir rasterna inte mycket längre än de 45 minuter som lagen föreskriver.
På ett arbetspass kör Erica två vändor till postterminalen i Jönköping, och däremellan en vända till Norsholm där hon byter släp och lastbilsskåp med en långtradarchaufför med postpaket från Stockholm. Sammanlagt en runda på 65 mil.
- Det tar 11 till 13 timmar beroende på hur det går. Alltid är det något som jäklas. Alltifrån släp som inte kan kopplas till containerfästen och stödben som kärvar. Ibland måste jag använda truck för att få loss dom. Även de stora killarna har problem, påpekar Erica.
Heltidsjobbet som långtradarchaffis borde räcka, men fredagskvällar och helger jobbar Erica Wallgren extra i pappas entreprenadfirma.
- Jag kör dumper, lastmaskin och grävmaskin. Dumper är jag bäst på. Visst orkar jag, fast ibland blir jag trött.
Erica bor i ett hus utanför Brokind, hon tycker det är skönt på landet.
- Min häst, halvblodet Miraqulix, tar all min fritid.
19-åringen tänker dock inte slå sig till ro i tillvaron. Hon vill röra på sig, och så småningom söka jobb på andra företag.
- Jag vill prova på allt, köra tankbil till exempel. Det måste hända något, säger Erica Wallgren bestämt.