Klockan är 22 och det är tisdag kväll. Via Facebook har de enats om att ses här för att tillsammans visa att de finns och att de verkligen bryr sig. Flera nätter har de sett bilar snoka runt bland husen. Snoka, förklarar de, är för att det märks att de inte har här att göra. Häromnatten var det inbrott i en villa och det har taggat lite extra.
– Ute hos oss körde en skåpbil förbi, sakta. Så backade han tillbaka och körde förbi lika sakta innan han stannade en bit bort, säger Erica Seidlitz bor i Ekströmmen, en bit utanför Vikingstad. Hon berättar så att vi verkligen förstår hur obehagligt det kändes, särskilt som hon för ovanlighetens skull var ensam hemma.
Såg två bilar
Nu är hon här för att hjälpa till. Jessica Swalin nickar, hon vet precis hur det känns. Häromkvällen ringde hon polisen efter att ha sett två främmande bilar backa upp på grusgården där hemma. Polisen kom men lyckades inte ta fast någon.
– Men vi ger oss inte förrän de är borta, säger Jessica som tillsammans med sin mamma ska vandra runt några timmar i natt. Vi pratar en stund innan det beslutas: Gå eller kör några varv så ses vi här vid stationen om en timme.
Till en början kör vi i Correns bil på egen hand. Vikingstad är så lugnt, så lugnt. Vi ser bara de bilar som utgick från stationen och en kille som cyklar. Några har hörsammat uppmaningen att bära reflexvästar så de syns väl. Via Facebook följer vi de andra bilarnas verksamhet. "Vi hängde på en stor Merca men den förvann söderut".
Är bara början
Det är lätt att skruva upp sig i takt med de andras berättelser. Utlandsregistrerade skåpbilar, ja, kanske det. Flera säger sig alldeles säkra. En vit skåpbil står lite mystiskt övergiven för andra kvällen. Men nog har man egentligen rätt att parkera en bil, bara den inte står i vägen.
Vi ses igen vid järnvägsstationen. Några ger upp nu, skola eller tidigt jobb väntar. Andra tar ännu några varv, ännu är det inte för sent att hitta något misstänkt. De flesta är överens om att det här bara är början på vaktandet av det egna bostadsområdet. Det blir fler kvällar och nätter och om man nu inte lyckas hitta det som behövs så kanske man i alla fall lyckas skrämmas.