Tärningarna i framrutan finns och besiktningsugglan är kvar på sidfönstret. I skuffen ligger den rutiga filten och lilla broderade kudden noggrant inlindad i en plastpåse bredvid ett femtiotalsgult och blått picknick-set. Som sig bör.
Georg Johansson, 62, försummar inga detaljer.
Klang, säger det i fjädern i förarsätet när jag försiktigt får provsitta bakom ratten av backelit med imponerande diameter.
-- Här är rattväxeln som du ser, den måste man hantera varsamt annars låser den sig. Annars får man verkligen köra de här bilarna. De har ingen styr- eller bromsservo så man får stå på pedalen.
-- Ja, Georg han kör med hela kroppen, fyller Barbro i och Georg ler brett.
Ler gör han hela tiden när han rör sig runt Forden Zephyr, funnen för tre år sedan på auktion efter att ha stått tjugosju år i en lada. Georg vill slå ett slag för de europeiska veteranbilarna, "är det något på gång är det alltid amerikanska åk". Han berättar med skratt och inlevelse hur motorn lyckats undgå att fastna i bilen under dess törnrosasömn. Efter att tändstiften kommit på plats startade den på bensinen som varit i tanken de likaledes tjugosju åren. Sådant händer inte i dag.
-- Det är småupplevelser man har med en sådan här bil, myser Georg, för att snabbt gå vidare till manualen och andra instruktioner för bilen.
-- Man måste ha allt sånt här för man måste kunna plocka isär allt själv. Här ser du bara rattväxeln till exempel, säger han och visar en detaljerad ritning som består av ett fyrtiotal delar.
Delarna hittar man på marknader där man också träffar och knyter kontakter. Och hittar man något är det bara att köpa för man hittar det inte en gång till, säger Georg. Han rotar i ett skåp och får fram en rosa fjäril som visar sig vara ett membran till vakuumpumpen.
-- Sånt här köper man, för det skulle ju kunna gå sönder.
Georg förevisar med lika stor entusiasm bilens skavanker. Elsystemet Lucas är så dåligt att man skojar att det var han som uppfann mörkret. Och förra året slammade bensintanken igen konstant. Men det är nästan en av poängerna med gamla bilar. Med skiftnyckel, skruvmejsel och tång kan man i stort sett plocka ned hela bilen, berättar Georg. I dagens bilar kan man inte skruva alls.
Han visar hur han själv fixat en ny bussning av ett däck till en leksaksbil.
En annan grej är ljudet.
-- Ja, det är handchoke och tre pump på gaspedalen. Det var lite finess att starta bilarna på den tiden, säger Georg bakom ratten.
Men Zephyren vill inte riktigt ut i snömodden. Georg kliver ur och lägger handen över insuget till förgasaren för att det ska bli helt tätt. Då vrålar bilen i gång med ett svart moln av ansträngning och Georg ler ännu bredare.
-- Som sagt, ljudet är värt lite, det är en skön gång.
Ford 206E Zephyr Mark 2, 1959