Sam Ekstrand på Werec Water ecosystem recovery AB, företaget som tagit fram kalkfilterbädden.
En kilometer innan Vadsbäcken mynnar ut i Svensksundsviken ligger Sveriges största kalkfilterbädd. Sedan i slutet av november har anläggningen varit i drift och finns till för att minska tillförseln av fosfor som övergöder Östersjön.
Werec Water ecosystem recovery AB, som också har patent på lösningen, har uppfört den. Via rör leds 30 procent av vattenflödet från bäcken till en nedgrävd bädd av kalkmaterial. När vattnet passerat bädden och rinner ut i bäcken igen 60 meter nedströms har kalken absorberat en betydande del av fosforn.
– De stora anläggningarna vi gjort innehåller 400–500 kubikmeter kalk. Den vid Svensksundsviken är den överlägset största hittills med 840 kubikmeter kalk. Hittar man en bra plats är det bra att bygga så stort som möjligt eftersom det ger större effekt och åtgärden blir mer kostnadseffektiv, säger Sam Ekstrand på Werec.
Han säger att den nya anläggningen kommer att reducera mängden fosfor som rinner ut i Svensksundsviken med 12–15 procent och att kalkbädden även tar upp en del kväve som är en annan källa till övergödning.
Maria Gustavsson som jobbar med övergödningsfrågor på Länsstyrelsen i Östergötland beskriver Vadsbäcken som en "värstingbäck" med mycket höga värden av fosfor. Det beror till stor del på att avrinningsområdet omkring bäcken består av lera. Vid regn följer fosforpartiklarna lätt med leran ner i bäcken och vidare ut i Östersjön.
Vid högvatten i bäcken passerar mer vatten in i bädden än när vattenflödet under sommaren är lågt.
– För mig som jobbar i hela länet är det intressant att titta på den här anläggningen och se om vi kan göra det på fler ställen. Det kan vara en del av lösningen, men vi behöver göra fler åtgärder för att lösa hela problemet.
De åtgärder utöver kalkfilterbädden som Maria Gustavsson nämner är att strukturkalka åkermark, anlägga våtmarker och skapa mindre så kallade fosfordammar. Det är en damm som består av en djup del där fosforn kan sjunka till botten och bli sediment och en grundare del där växter kan ta upp de övergödande näringsämnena.
– Problemet är att det inte finns så mycket naturliga ställen där vattnet stannar upp där sediment kan sjunka till botten eller tas upp av växter, eftersom marken under lång tid dikats ut.
Efter sju-åtta år är kalkmaterialet i marken uttjänt och måste bytas ut.
Men Maria Gustavsson menar att det finns hopp och att det går åt rätt håll. En del åtgärder är på plats och flera är på gång. Hon jobbar själv med bland annat provtagning av alla Vikbolandets bäckar och med rådgivning till lantbrukare.
– Generellt sett är lantbrukarna positivt inställda, vi har träffat 85 lantbrukare i år där de flesta har vänt sig till oss för att få råd.
Hon berättar att de ofta kan diskutera fram lösningar som fungerar för både jordbruket och för problemet med övergödningen.
I Svensksundsviken där den nya kalkfilterbädden ligger heter markägaren Per Helgesson.
– Jag vet att det är en hårt belastad bäck och jag hade ett ställe som var optimalt att anlägga bädden på, så det kändes bra att upplåta en bit av min mark.
Utloppet ligger ungefär 60 meter nedanför inloppet.
Bädden är finansierad med EU-medel, så för Per Helgesson innebär det bara en marginell ekonomisk förlust med anläggningen. Han tror att många lantbrukare har ett miljöengagemang, men att det ofta saknas pengar på gårdsnivå för att lantbrukarna själva ska kunna göra miljöåtgärder.
– Det har varit spännande att följa bygget av bädden och jag har ofta varit nere och tittat. Nu ser man inte mycket av det, men det är stort under marken kan jag säga.