Klockan är 10.00 på förmiddagen när munkarna sätter sig på den låga scenlika upphöjningen i det nya tempelrummet. Bakom dem står en stor Buddha-staty med två guldglänsande lärjungar vid sin sida, ljus och blommor.
Ceremonin börjar med att munkarna, tillsammans med besökarna framför scenen, unisont sjunger en entonig mässliknande sång. Sedan talar ledarmunken LoungPoh Noi. Efter en stund av tystnad och mer mässång avslutas den timslånga ritualen med att munkarna i en egen skål tar emot kokt ris som besökarna tagit med.
– Vi thailändare önskar att det ska finnas ett tempel och munkar och det finansieras genom gåvor från privatpersoner. Vi är ungefär 500 personer i föreningen, säger Nina Jansson som hjälper till i templet nästan varje dag under sin semester och en gång i veckan resten av året.
Det thailändska buddistiska templet Wat Siammim Mangkalaram flyttade i mars från sina tidigare lokaler i Brånnestad till hörnet av Furingstadsvägen och Arkösundsvägen i Ljunga, där Norrköpings bilverkstad tidigare låg. De fyra munkarna som nu bor där bygger om och renoverar själva huset. Ombyggnaden beräknas vara helt klar snart, även om verksamheten redan är igång.
Medlemmarna i föreningen som äger huset bor i Östergötland och angränsande kommuner, men de dagliga besökarna som deltar i ceremonin och lämnar gåvor kommer ifrån hela mellansverige.
– Det brukar var fem–sex personer på vardagar och 20–30 på helgerna. Men ibland lite färre nu under pandemin. I dag är det några här från Nyköping och någon från Oxelösund.
Efter ceremonin intar munkarna dagens enda måltid. Den består alltid av mat besökarna tagit med sig. En procedur som så mycket annat i munkarnas liv är likadan varje dag.
– De nya lokalerna är jättebra. Här har vi större utrymme och verksamheten kan utvecklas, säger ledarmunken LoungPoh Noi som varit i Sverige sedan 2008 och pratar svenska.
När han först kom till Sverige låg templet i Linköping, men sedan åtta år tillbaka har det legat i Norrköping. Han berättar att de gärna visar upp sitt sätt att leva och sin religion för de som är intresserade.
– Vi bjuder in skolor och pensionärsföreningar att besöka oss och vi åker ut till skolor och pratar.
Munkarnas dag är noggrant inrutad efter att de stigit upp klockan 04.00. Tiden mellan 05.00 och 07.00 ägnas åt meditation och mässande. Därefter är det egen tid då munkarna brukar vila, läsa, promenera eller sköta hemmet.
Vid 09.00 välkomnas besökare och efter bönestunden vid 10.00 intar munkarna dagens enda måltid. Sedan är det egen tid med avbrott för meditation.
LoungPoh Noi och de andra munkarna ägnar den tiden åt att renovera. Nu arbetar de med att göra om den gamla verkstadshallen till kök och matsal.
Varför blev du munk?
– Jag valde den vägen för att det är bra för mig själv och för att kunna lära andra att må bra. Man tränar sinnet och lär sig att behärska sina känslor och vi försöker överföra det till andra människor.
Det finns 277 regler för munkarna att förhålla sig till. De lever bland annat i celibat och lyssnar inte på populärmusik. Däremot kan det vara godkänt att gå på museum. Att vara buddistisk munk behöver inte vara ett livslångt åtagande utan man kan avsluta när som helst.
För LoungPoh Noi finns inga planer på att lämna vardagen i templet.
På frågan om han saknar ett "vanligt" liv blir svaret ett bestämt nej, samtidigt som han ler med hela ansiktet.