Några kilometer utanför de sista öarna och skären liger fiskebåten Renland på ett djup av 75 meter.
Den 3 december 1988 trålade fiskebåten Renland efter strömming utanför Arkösund. I tidningen Göteborgs-Posten tre dagar senare kunde man läsa att fisket hade gått bra, men att vinden friskade i och sjön gick grov när trålen halades in.
"Vi hade fått in den nästan ända till relingen när en våg slog in genom luckan i shelterdäcket", berättade Bengt Strömblad, delägare och arbetsledare ombord på Renland för Göteborgs-Posten.
Lasten försköts av de inrusande vattenmassorna, båten fick kraftig slagsida och efter bara 20 minuter låg hon 75 meter ner på havets botten.
Sedan 2018 får Havs- och vattenmyndigheten (HaV) pengar från naturvårdverkets anslag för förorenade områden, för att kunna undersöka vrak och sanera dem på miljöfarliga ämnen och fiskeredskap, så kallade spökgarn. Josephine Rubia, utredare på HaV, jobbar med projektet.
Vad fick er att börja undersöka det här vraket?
– Enligt sjöförklaringen hade Renland 18 000 liter brännolja i bunkerförråd vid avgång och vi kan inte utesluta att hon fortfarande innehåller olja.
Josephine Rubia på Havs- och vattenmyndigheten jobbar med att analysera och prioritera vilka vrak som ska tömmas på olja och andra miljöfarliga ämnen.
Fiskebåten som var drygt 31 meter lång och 7,5 meter bred hade sin hemmahamn på Öckerö utanför Göteborg och vraket ligger nu ungefär 20 kilometer sydost om Arkösund.
– Om hon innehåller olja så finns det en risk att hon läcker, ju längre tid ett vrak ligger på havsbotten desto mer hinner det rosta. Men hur stor risken är vet vi inte i dagsläget.
Utifrån vad man kan se på de ekolodsbilder som Sjöfartsverket tagit på vraket, förefaller det vara relativt intakt.
Ekolods-bilden som Sjöfartsverket tagit tyder på att aktern på Renland är relativt intakt vilken kan betyda att det fortfarande finns mycket olja kvar i tankarna. Den ljusgröna delen är aktern.
Det finns 17 000 vrak utmed den svenska kusten. Av de klassas 3 000 som potentiellt miljöfarliga, 300, där Renland ingår, som miljöfarliga och ett 30-tal som akut farliga.
Sjöfartsverket bidrar med fartygsresurser och expertis inom sjömätning i arbetet med att sanera miljöfarliga vrak.
– Vi sjömäter generellt hela svenska kusten och har gjort det i många år. Förra året fick vi ett uppdrag av HaV på nio vrak som vi noggrant skulle sjömäta. Nummer ett är att hitta exakt position och nummer två är hur det ser ut. Är det intakt, är det söndersmulat eller i delar, säger Ulf Olsson som är sjömätningschef på Sjöfartsverket.
Ulf Olsson, chef för sjömätningen på Sjöfartsverket, berättar att vrak ofta ligger långt ifrån den plats som angivits vid förslitningen eftersom fartygen ofta lämnats under dramatiska former.
Han berättar att det många gånger kan vara svårt att veta exakt position på fartygen som förlist eftersom de ofta lämnats under dramatiska förhållanden. Information om position och de ekolodsbilder sjöfartsverket tar när vraket hittas lämnas vidare till HaV som gör bedömningen om det är någon idé att gå ner och titta på vraket.
Sjöfartsverkets fartyg Jacob Hägg som användes när Renland lokaliserades och mättes.
Läckande vrak utgör främst en fara för växter och djur i närheten av vraket men olja och andra ämnen kan spridas med vattenströmmar. Ämnena tas upp av mikroorganismer, som i sin tur sprider dem vidare i näringskedjan till fiskar och skaldjur. Även en mindre mängd olja på en sjöfågel kan leda till att den fryser ihjäl då fjädrarnas isolerande effekt förstörs.
Rubia kan i dagsläget inte säga vilka åtgärder som kan krävas eller vilken tidsplan som gäller för Renland.
Hur utreder ni Renland nu?
– HaV kommer studera resultatet av sjömätningarna vid sidan av information som myndigheten får från andra källor som sjöförklaringar eller haverirapporter från Kustbevakningen och Sjöfartsverket. Materialet kommer sedan eventuellt att användas som underlag i Chalmers riskbedömningsverktyg VRAKA för att se hur vi prioriterar vraket.