Det var på Furingstadsvägen på Vikbolandet som Anneli Häggström blev påkörd för några veckor sedan. Hon hade sett att bilen bakom henne stannat när hon skulle gå ut från förarhytten på sopbilen för att hämta soporna vid ett hus.
– Jag kliver ur bilen och då hör jag att han trycker på gasen och när jag vänder mig om slår bilen i mig på höger arm och axel, så att jag rycks bakåt, berättar Anneli Häggström.
Hon uppskattar att bilen hade en hastighet på 20–30 kilometer i timmen när den körde på henne. Föraren stannade inte, Anneli hann inte ta registreringnumret och av den anledningen har hon inte gjort någon polisanmälan.
– Jag har fortfarande ont i axeln, men det kunde ha gått mycket värre. Det är ett mirakel att jag eller några av mina kollegor inte råkat ut för något allvarligt än så länge.
Anneli Häggström berättar att arbetskamrater till henne också har varit med om liknande händelser och att hon och kollegorna känner sig otrygga varje dag när bilister passerar dem onödigt nära och i hög hastighet.
– Värst är det på mer trafikerade vägar med högre hastigheter, som Arkösundsvägen. Där känner man sig väldigt utsatt för där sänker bilisterna sällan farten. Det räcker med att vi halkar till och ramlar – så kör de över oss.
Vad skulle er arbetsgivare Nodra kunna göra för att öka säkerheten ute på vägarna?
– De har gjort väldigt mycket. Vi har flera varningsblinkers och blixtljus på bilarna. Vi är klädda i varselkläder från topp till tå, så det går inte missa att vi står på vägen. Arbetsgivarna har gjort allt de kan, det handlar inte om dem.
Anneli Häggström säger att problemet gäller alla som jobbar på vägen och att alla yrkesgrupper är utsatta för bristande respekt från bilister som kör omdömeslöst och äventyrar deras säkerhet.
– Jag skulle vilja be alla bilister att ta hänsyn till oss som jobbar på vägen. Sakta ner farten och håll avstånd. Det tar inte många sekunder att tömma ett kärl. Vi har också familjer vi vill komma hem till, så folk kan inte ha så bråttom.
Magnus Eriksson, gruppchef för avfallshanteringen på Nodra, säger att de följer alla lagar och regler kring arbetsmiljön.
– Vi har en trafikpolicy här i bolaget. Vi jobbar hela tiden med arbetsmiljön.
På vilket sätt gör ni det?
– Vi jobbar med de föreskrifter vi har och ser till att de har allt de ska ha. Nu till exempel har de helt nya bilar. När de kliver ur bilen är det bara två fotsteg och bilen sänks när de ska gå ur.
Magnus Eriksson säger att de försöker att ha två personer som jobbar på de hårt trafikerade vägarna för att den som kör sopbilen ska kunna sitta kvar i bilen och slippa att gå ut i körbanan. Han poängterar också att chaufförerna själva har möjlighet att ändra på turen för att undvika hårt trafikerade vägar under rusningstrafik.
Är du orolig för chaufförerna?
– Nej, de måste själva vara uppmärksamma och går det inte att gå ut får de åka ifrån tunnan. De ska inte utsätta sig för risker.
Trots farorna med arbetet och att smärtan fortfarande är kvar i axeln har Anneli Häggström inga planer på att byta jobb. Hon gillar den fina gemenskapen med arbetskamraterna och att hon får vara ute och röra på sig. Det väger tyngre än den farliga arbetssituation som ibland uppstår runt sopbilen.
– Jag tycker om mitt jobb så det är klart att jag fortsätter. Sophämtning är ett jobb som måste göras och då måste vi stå på vägarna.