Det var lätt att associera till "Såsom i himmelen", Kaj Pollaks nya film om den karismatiske dirigenten som får igång den insomnade kyrkokören på landsorten. Men i det här fallet handlade det snarare om flera lyckosamma händelser som fått körlivet på topp.
Sedan Helena Thorstensson började som kantor i Vifolka pastorat har kyrkokören växt kontinuerligt, bland annat tack vare att hon ordnade en nybörjarkör.
Bo Malmgren från Missionskyrkan har också en nyckelroll. För några år sedan fick han och hans fru Doris en förfrågan om att ordna allsång av sina vänner. Det var så lyckat att en helt ny kör bildades med namnet Bo-Doris singers. Numera har de ett 15-tal medlemmar.
- Jag har alltid gillat att sjunga. Jag och min fru har lyssnat mycket på Ingemar Olsson genom åren.
Så kom samarbetet kring hans "Skrik för livet" till.
Medlemmar från Missionskyrkan och Elimkyrkan har också var sin kör som gärna ville delta. I helgen fylldes Viby kyrka när dessa fyra körer tillsammans framförde "Skrik för livet".
Corren träffade några av deltagarna under genrepet som körsångarna förberett genom att öva en gång i veckan under hösten. De hade inga svårigheter att förklara vad som är roligt med körsång.
- Gemenskapen är viktig, att vara tillsammans och att sjunga. Man känner sig avslappnad efteråt. Det är bra stämning med alla glada skratt. Det är kul att vara så pass många, sade bland andra Ulrika Björk från Missionskyrkan.
Sången är det första man får sig tilldelad här i livet, menade hon och Maria Jute gav ett självupplevt exempel.
- Min son, som numera är 2,5 år, har varit med när jag har sjungit, både när han låg i magen och när han var nyfödd. Kanske är det därför han är mycket musikalisk av sig.
Att det är så populärt med körsång här i Sverige hade Bo Malmgren en del förklaringar till:
- Vi svenskar är lite mer inbundna och skrapar med foten. När vi sjunger känner vi att det är mer tillåtet att bära sig åt, vi förenas genom musiken.
- Det här kan vi ägna oss åt under den mörka årstiden. Man behöver inte vara proffs, man sticker inte ut, det är något vi har gjort tillsammans, sade Ulrika Björk.
Budskapet från Ingemar Olssons "Skrik för livet" hade de också tagit till sig.
- Skriket är första lätet, men även skrik mot orättvisor, en symbolhandling, säger Bo Malmgren.
Ingemar Olsson själv var också med på mässan. Han kan inte komma ihåg hur många gånger "Skrik för livet" har uppförts, kanske mellan 100 och 150 gånger, den har också sänts på tv. Dessutom är den översatt både till norska och spanska.
Världens orättvisor mellan fattiga och rika, sådant som barnhandel och prostitution står i centrum. Föreställningen är uppbyggd som en nattvardsgudstjänst där låtarna "Biografi" och "Skrik för livet" motsvarar själva predikan. I föreställningen ingår dansnummer där flickorna Emelie Adolfsson och Britta Malmgren mimar till sångens innebörd.
Hur det är att möta en kör på det här sättet är svårt att beskriva, tycker Ingemar Olsson.
- Just då händer det någonting. Det är som magi och musik blandat.