Från början var det där med häst bara menat som sällskap åt barnen i familjen Andersson. Så då införskaffades en shetlandsponny, Zimon. Den började Emil köra ponnytrav med och sedan ville hans storasyster Matilda börja rida. Till henne blev det en b-ponny.
Men Emil travade på. Hamnade på ett läger med ponnytravklubben och där skulle man rida en dag. Med lyckat resultat för Emil.
Det var sex år sedan och därefter tog hans karriär i dressyr fart. Via syrrans d-ponny Krasse och lektioner på Rappestad ridskola. Där blev han för övrigt "intjatad" att ställa upp i ett dressyrlag.
– Ja, sen var det bara tävling som gällde och det gick bra från början.
På ponny kom han ända fram till SM-final (ungponny) sommaren 2013, hans sista säsong på ponny, men då med hästen Stings Firestone som familjen var fodervärd åt. I dag rider Emil stor häst på medelsvår B-nivå.
Men framtiden är oviss och hästen gammal. Kurant, eller Kurre som han kallas, är 23 år.
– Otroligt att han fortfarande ger vad han ger. På träning kan han vara för mycket framåt och lyssnar inte, men så fort det blir tävlingsdags verkar det som att han slappnar av och gör precis vad jag vill att han ska göra.
Familjen letar ny häst åt Emil, men en bra och utbildad häst kostar stora pengar. Så kanske blir det till att börja om från grunden med en ny unghäst i stället. Emil säger att drömmen är att få rida stora SM. Bland alla stjärnor. Men vägen dit är lång och besvärlig även om Emil nu kan sägas stå någonstans på halva vägen om man tänker sig en utvecklingssträcka från 0 till 100.
Vad är det som är grejen med hästar och ridning?
– Det är så fantastiska djur och sen är det väl det att man kan göra så mycket med dem. Att de lyssnar på en. Men pysslandet med och kring dem är inte min grej.
Det överlåter han gärna åt mamma och lillasyster Maja.
Emil vill visa sina priser så vi går in i Lillstugan. Ett gammalt hus som fanns på tomten på Björnlund och som renoverades förra året för att passa en 16-åring. Storstuga och kök, blev det. Duscha får han göra inne hos föräldrarna. Emil Andersson, dressyrkillen, ser ganska nöjd ut när han visar en hel vägg fylld av priser.
Men han vill gärna ha fler.