Schyman ångrar inte talibantalet

En flodvåg av kritik sköljde över Gudrun Schyman sedan hon drog paralleller mellan maktförhållandena i talibanernas Afghanistan och Sverige.Själv ångrar hon inte ett ord och kallar reaktionerna intressanta.

VÄXJÖ2002-03-08 04:55

-- Väldigt många män är mycket ovana vid att bli omtalade i grupp. Så länge vi talar om att kvinnor som kollektiv är diskriminerade och underordnade blir ingen upphetsad men när vi talar om att män i grupp diskriminerar och underordnar då blir det ett jäkla liv!

Gudrun Schyman var den första partiledaren att införa feminism i partiprogrammet. Året var 1996.

Hon minns att många inte trodde vänsterpartisterna var kloka, att de nu hade skjutit sig själva i foten.

Trots att många i hennes eget parti haft svårt att smälta att kön skulle börja konkurrera med klassbegreppet om uppmärksamheten, valde hon ändå på kongressen i januari att starkare än tidigare profilera kvinnokampen i retoriken.

Och det hon sa som fick många att ta till storsläggan i debatten var apropå kvinnoförtrycket:

"Diskrimineringen och kränkningarna ser olika ut beroende på var vi befinner oss. Men det är samma norm, samma struktur, samma mönster, som upprepas så väl i talibanernas Afghanistan som här i Sverige. "

Var talibantalet för tufft?

-- Nej, det var absolut helt nödvändigt att säga detta, säger Gudrun Schyman.

-- Att vara ett feministisk parti är att ta ansvar, det är inte bara etikett för att få lättköpta röster. Lönediskrimning, våldet mot kvinnor, försämrade arbetsvillkor och så vidare är frågor som inte löser sig självt.

Dina kritiker menar att du genom din jämförelse skapar konflikter mellan män och kvinnor. Hur ser du på den kritiken?

-- Jag skapar inte konflikter, jag berättar om dem. Många som blev provocerade när de läste om talet tog kontakt med mig efteråt men när de fick veta att jag talat om patriarkala strukturer som finns i hela världen och tar sig olika uttryck beroende på var man befinner sig vände sin ilska mot massmedia som rapporterat på ett mycket tendensiöst sätt. Manliga maktstrukturer innebär inte att varje man diskriminerar varje kvinna. Inte heller att varje kvinna i sitt privata liv är underordnad varje man. Men när vi analyserar hela samhället måste vi titta på grupper och för att möta obalansen behövs generella åtgärder, lagstiftning och politiska reformer.

Vad har du för strategi för att få fler män engagerade i arbetet för jämställdhet?

-- Att öka deras kunskaper och medvetenhet om att det handlar om diskriminering. Inom vänsterpartiet har vi inget kvinnoförbundet för att markera att det är en fråga som angår alla.

Vad har män att vinna på att lämna ifrån sig makt?

-- Det är en stor mänsklig vinst att leva i samklang med sina värderingar och inte förtrycka eller diskriminera. Alla säger ju ändå att varje människa ska respekteras fullt ut.

Du brukar hävda att kvinnorna står för större delen av omsorgen och kärleken i samhället. Hur rimmar det med att kvinnorna är underordnade också hemma?

-- Inte om man menar att man har makten över tvätten, vad som ska stå på middagsbordet och städhinken! Men ansvaret för större delen av det obetalda i hemmet tynger fortfarande väldigt många dubbelarbetande kvinnor i dag. Dagens familjeliv bygger fortfarande på kvinnors underordning och mäns överordning.

Varför vill då inte vänsterpartiet som de borgerliga partierna ändra på den saken genom att göra det billigare för hushållen att köpa hemhjälp?

-- Vi vill inte skattesubventionera arbeten för att männen ska köpa sig fria från ansvaret och slippa ändra sig. Dessutom kommer många inte att ha råd att köpa sådana tjänster.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!