Corren granskar grundskolan i Linköping. Del 2 av 5.
Lars Rejdnell är verksamhetschef på skol- och barnomsorgsförvaltningen i Växjö. Över en kopp kaffe i det grå kommunhuset försöker han och förvaltningschefen Thomas Berglund förklara varför Växjö lyckas med det som Linköping inte gör.
På bordet framför honom ligger siffrorna från Lärarförbundets rankning över landets bästa skolkommuner. Siffror som talar sitt tydliga språk. Växjö hamnade på en hedrande åttonde plats. Linköping på plats 105.
Framgången, enligt Berglund och Rejdnell, handlar om en hög andel behöriga lärare, ständig vidareutbildning, småländsk entreprenörsanda och mod att prova nya grepp även när resurserna är knappa.
-- Dessutom har vi inte lekt med köp- och säljsystemet som ni i Linköping. Det kan inte vara bra att utsätta personalen för det slitage som det innebär att leka affär, säger Thomas Berglund.
Växjös läge i regionen gör det lätt att få tag på kompetenta lärare.
Thomas Berglund, med förflutet i en kommun i Stockholmstrakten, ser en tydlig skillnad.
-- Här i Växjö finns en tradition, lärarna är stolta över det man gör.
Sedan flera år tillbaka finns en genomtänkt plan för lärarnas fortbildning. Skolpolitiker och tjänstemän anser det är det viktigaste verktyget för att eleverna ska få bättre betyg.
Lärarnas vidareutbildning är numera centralstyrd. Det innebär att många fler kan få del av samma kunskaper.
-- Vi ger en större grupp en gemensam utbildning som pågår under en längre period, säger Lars Rejdnell.
Samarbetet med universitetet i Växjö och lärarutbildningen är tätt. Nyligen slöts ett nytt avtal om att utbilda lärare i specialpedagogik.
-- Genom att bli duktigare på att klara de svåraste situationerna blir vi även bra på att lösa andra situationer i skolan, säger Lars Rejdnell.
Dessutom satsade Växjö på sju nya specialpedagogtjänster som för de öronmärkta statsbidragen till skolorna, de så kallade Wärnerssonpengarna.
Trots knappa tider satsar kommunen på projekt som kostar.
-- Politikerna är som smålänningar är mest: ganska snåla. Men de är inte rädda för nya saker. För man kan inte bara bromsa då tar man lusten ur människorna, säger Lars Rejdnell.
Ett exempel är utbyte med skolor i England som pågått i tio år. I augusti tillbringade 100 sjätteklassare från tre skolor en vecka i Kent.
Kommunen betalade merparten, elevernas familjer en del.
-- Är det någon som av ekonomiska skäl inte har råd att följa med så brukar vi lösa det. En sådan resa ger så mycket och det vidgar vyerna för eleverna.
Förutom lärarna satsar Växjö på rektorerna. De senaste åren jobbar rektorerna i lag, med att stötta varandra och byta erfarenheter. Dessutom får de numera stöd från ekonomer för att ha möjlighet att ägna sig åt pedagogiken.
Hur får då Växjö ekvationen att gå ihop? Sanningen är att skolförvaltningen går några miljoner back, även om skolorna håller sin budget.
Thomas Berglund funderar:
-- Det skulle väl vara lokalerna som vi inte satsat mycket på. De är inte anpassade till modern pedagogik.
En annan anledning kan vara att Växjö har få friskolor jämfört med and-ra städer. Politikerna har inte sagt nej till friskolor. Men bara fyra har fått fäste. Nyligen packade Vittra ihop.
-- Vittra var den första friskolan som blev utkonkurrerad av den kommunala skolan, säger Thomas Berglund.
Elever och föräldrar som söker nya idéer väljer i stället kommunala Ringsbergsskolan - bara 236 steg från kommunhuset.
Corren i morgon: Så ska Linköpings lärare bli bättre