Semesterklädda rör sig lojt i Hästholmens hamn. Jag och fotografen sitter och tittar på folklivet medan vi väntar på kajakerna.
Så kommer Linda Staaf och Mattias Karlsson med kanotkärran och alla de andra som ska följa med på guidningen med kajak för nybörjare.
Linda Staaf sätter sig ner i kajaken på land för att visa tekniken. Att paddeln ska hållas axelbrett, armarna så raka som möjligt, att ta i med bålen, magen ryggen och inte så mycket med armarna, att det är viktigt att sitta bredbent, och så vidare.
Bryggan där vi ska kliva i är precis rätt höjd. Det är störst risk att välta när man kliver på och av kanoten. Iväg.
Till kanoterna ansluter sig även ett gäng med paddleboard som kräver både balans och benstyrka, men det ser elegant ut när de tar sig fram. Vi får chans att prova själva lite senare.
Vi har lämnat hamnen. Längsmed stränderna och på klipporna syns solbadarna likt häckande lunnefåglar. Några sådana fåglar finns ju inte här, men väl andra som storlom med sitt ensliga läte, fiskgjuse, havsörn, lärkfalk för att inte tala om den mäktiga pilgrimsfalken och berguven. Drottning Omma lär ju vara hälften uv hälften människa.
Själv har jag varit med och hållit i kanotutflykter för östtyskar i Småland några gånger, men paddeln har aldrig blivit min vän. Efter en halvtimme börjar nerven i armen åter blixtra till och varje vänster paddeltag blir till en plåga.
Nybörjartempot är lagom för mig, för att kunna njuta av allt vi ser och bekanta sig med övriga paddlare.
Linda Staaf prisar Vätternvattnet, hur hon tagit ett dricksglas med kranvatten och ett med sjövatten och varken märkt någon skillnad i färg eller smak. Längsmed stranden är det däremot gott om grönslick, en vanlig typ av grönalg som bidrar till algblomning och tyder på ökade utsläpp av kväve och fosfor. Det är något som hon inte har sett på Vättern så mycket förr.
Ellen Keys författarhem Strand kommer bäst till sin rätt sett från vattnet. För att inte tala om de imponerande klippformationerna, där mossor och alger kan skimra som smaragd, speciellt efter långvarigt regn. Eller som denna kväll när solnedgången tar fram de röda nyanserna i berget.
Vi tar oss förbi Stocklycke hamn, och vidare mot grottorna. Till Rödgavles grotta och Fläskahålet, två av bergets 15 grottor. Linda Staaf berättar om sägnerna som omger grottorna och berget.
Om jätten Rödgavle som spärrade in Omma i grottan, om varför Omma fäller sina tårar som rinner ner i grottan. Om den aldrig återfunna Bergakungens sal ovanför Fläskahålet som grottforskare lär ha upptäckt 1893, och sprickan som ska ha gått mellan Alvastra och Rödgavles grotta, genom vilken munkarna kunde ta sig för att gömma klosterskatten för Gustav Vasa . . .
Tid för ett stopp med fika på en av de små klapperstensstränderna som finns längsmed vattnet. Trots sina runda mjuka former är stenarna obehagliga att gå på. Desto härligare att stärka sig med matsäcken och sedan kasta sig i Vättern för ett svalkande dopp.
Sommarsäsongen har varit riktigt bra hittills. I snitt brukar annars var femte paddeltur behöva ställas in på grund dåligt väder.
– Det är inte för inte att sjön kallas för Vilda Vättern, säger Linda Staaf.
Men nu ligger den som en spegel. Dags att paddla tillbaka medan solen går ner.