Det finns inte många torp och backstugor i trakten där han inte varit med sin kamera och sin bandspelare. Hans arkiv med berättelser är nästan oöverblickbart.
För det är människorna och deras berättelser som han intresserat sig för. Sexton böcker och häften med bilder och texter har det blivit under åren, allt bekostat av honom själv.
Han har tusentals bilder, svartvita papperskopior och färgdia digitalt överförda på cd-skivor och omkring 300 timmar band. Men det återstår ett jättearbete att sammanställa allt och göra det tillgängligt digitalt. Hur det ska gå till och vem som kan åta sig den uppgiften är i dag oklart
Det började redan som 14-åring hemma i småländska Mörlunda. På söndagarna satt ofta far och mor och pratade med besökare, och deras historier fascinerade honom. För pengar Rune tjänat på sågen köpte han en kamera och en rullbandspelare och började samla berättelser från äldre landsbygdsbor.
I slutet av 50-talet kom han till polisstationen i Mantorp sedan han följt sin brors yrkesval. Där fanns det en livaktig hembygdsförening och Rune ägnade den största delen av sin fritid åt sitt intresse för levnadshistorier. Han ordnade studiecirklar i traktens samhällen.
– Jag träffade en del original i jobbet. Någon kom in på stationen och började prata, berättar Rune.
Så var det med luffaren Gustaf Hermansson i början av 60-talet. När han satte igång att berätta svarade Rune att han skulle vilja följa med honom där han gick omkring på bygden. "Nä de ska du ge fan i, du har ju bra försörjning", svarade Gustaf. Men bilder blev det, och berättelser nedskrivna om hans hårda liv.
En annan gubbe besökte han i hemmet för att kontrollera en vapenlicens. Historierna fick han på köpet.
– Det fanns många människor som satt ensamma i stugor ute på landet. De hade inte så många att prata med, säger Rune.
Men för honom fick de förtroende och öppnade sig med sina levnadsberättelser som de delade med sig av.
I böckerna får de liv fast många av dem inte längre är kvar i livet. Det är Eva Nilsson, lanthandlaren i Kåvarp, Axel Samuelsson i Ramshult, Ernst i Pepplinge och Ida i Mokullen. Alla hade de berättelser som Rune skrivit ner.
Under många år höll han föredrag och visade sina och andras bilder runt om i trakten, bland annat återkommande i Härsnäs missionshus utanför Västra Harg.
I söndags blev det ett kort tal när han tilldelats utmärkelsen Årets västrahargare av byalaget för sina böcker "I minnet bevarat".