Till leklägrena i Västervik kommer psykiskt och fysiskt funktionshindrade från hela landet för att lämna den inrutade vardagen och ha roligt.
-- Här är de inte handikappade utan gäster, kompisar eller kamrater, säger Erik Andersson.
Medhjälparna, som Erik, är de som gör lägret möjligt. De är ungdomar i åldrarna 14-20 år som ställer upp helt ideellt. De får till och med betala för sin egen mat.
Leklägren arrangeras inom scoutrörelsen, och därför är en hel del medhjälpare scouter. Men det är inget krav.
-- Ingen av ledarna eller medhjälparna har någon utbildning, förutom en som har hand om sjukvården, säger Anna Johansson som är lägerchef. Det tycker jag är rätt fantastiskt. Istället lär man sig av tidigare medhjälpare.
På lägret äter, diskar, leker och myser man tillsammans med sina patrullkamrater. I varje patrull finns en patrulledare, minst två medhjälpare och två-tre gäster. Patrulledaren har huvudansvaret.
-- Men det är inte så jättebetungande, alla i patrullen hjälps åt, säger Ida Marketeg Johansson, 16.
Hon är medhjälpare för andra gången och patrulledare för första.
-- Vad gästerna har för handikapp skiljer sig väldigt mycket, men många behöver till exempel hjälp att gå på toaletten, säger Erik Andersson.
Hur är det då?
-- Det är inte speciellt kul, säger Erik. Men det behöver inte jag hjälpa till med, det tar de som har varit här fler gånger hand om.
-- I början tyckte jag också att det var jobbigt men jag har vant mig, säger Ida. Jag tror att när man har småsyskon kanske man är mer van vid sådant.
Som besökare blir man riktigt påverkad av den hjärtliga stämningen på lägret. Alla verkar prata, leka och skoja med alla.
-- Kvällarna är nästan roligast, då vi medhjälpare och ledarna sitter uppe i kafét och pratar och spelar kort, säger Erik. Alla är kompisar med alla, och man lär känna varandra väldigt snabbt när man umgås så mycket som vi gör här.
Om natten sitter två personer jour medan alla andra helt kan slappna av från det stora ansvaret de har om dagarna. Jouren behövs då till exempel flera gäster har epilepsi och behöver bevakning dygnet om.
-- Under natten får man hjälpa till om någon behöver gå på toa, byta blöja eller något annat, säger Ida Marketeg Johansson, som ska sitta jour på natten den dag då vi besöker lägret. Om någon av gästerna vaknar av till exempel mardrömmar får vi sitta och trösta dem ett tag och försöka få dem att somna om.
Till jourens uppgifter hör även att städa dassen.
På en presenning sitter en tjej och pratar med en av kompisarna. Det är inte helt lätt säger tjejen, som heter Ida Bertilsson. Gästen hon pratar med heter Tomas.
-- Jag förstår inte riktigt vad han försöker säga, för Tomas kan inte prata annat än teckenspråk, och det förstår inte jag.
Lite varstans sitter medhjälpare och myser tillsammans med gäster. Allt verkar väldigt naturligt och avspänt. Att gästerna är uppemot 40 år äldre än medhjälparna märks inte.
När jag en halvtimme senare kommer tillbaka till Ida har hon lyckats lista ut vad Tomas säger. Han upprepar orden äta, mamma, hem och fest.