Ibland verkar historien gå i cykler. Mycket av det Liberalerna gått igenom det senaste året gick man igenom inför valrörelsen 2002.
Under våren hade dåvarande Folkpartiet balanserat farligt nära fyraprocentsgränsen inför höstens riksdagsval. Partiledaren Lars Leijonborg hade varit ifrågasatt av delar av partiet.
Den 3 augusti var det dags för hans traditionella sommartal på Gränsö i Västerviks kommun. Platsen var ingen slump. Leijonborgs familj hade sitt sommarviste i Odensvi. Lokala partikamrater hade rekommenderat Gränsö som en plats för talet.
Han berättar själv vad det var som hände den dagen:
– Inom partiet hade vi arbetat fram ett nytt paket för integrationen. Vi såg att det fanns problem i hur integrationen fungerar. Under själva talet uppehöll jag mig inte så mycket kring just det.
Däremot blev integrationspaketet huvudnumret när han mötte journalisterna efter talet. Det var särskilt en punkt som medierna fastnade för: Kravet på svenskakunskaper för nya medborgare.
Vid den tidpunkten ett kontroversiellt förslag. Och avsändaren var oväntad.
– Vi var ett parti som såg invandring, och ett mångkulturellt samhälle som något positivt, säger Lars Leijonborg.
Som exempel kan nämnas att en månad tidigare hade partiet arrangerat en antirasistisk gala under sin dag i Almedalen.
Reaktionerna lät inte vänta på sig. Vissa berömde förslaget, andra anklagade Fp för att fiska i grumliga vatten. En av kritikerna var vänsterpartiets Gudrun Schyman:
– Jag begriper inte vad som hänt i Folkpartiet. Jag har sett på det som ett parti som vi varit överens med om att alla människors lika värde ska gälla för alla som finns i landet, sade hon till nyhetsbyrån TT.
Ni låg nära fyraprocentsspärren, och hade profilerat er som ett invandringsvänligt parti, kände du inte en oro för att förslaget skulle kunna skrämma bort sympatisörer?
– Det tänktes många tankar när jag var i sommartorpet i Odensvi dagarna innan, men jag kunde inte få in i min skalle att språkkravet skulle vara rasistiskt. Andra länder hade kravet, säger Lars Leijonborg.
En vecka senare kom en första indikation på hur allmänheten tog emot förslaget med opinionsundersökning från Sifo. På en vecka hade partiet ökat från 4,9 till 6 procent. Trenden förstärktes under veckorna som kom.
När man läser tidningsklippen börjar Lars Leijonborg beskrivas i allt mer positiva ordalag. Snart myntas uttrycket Leijonkungen.
Hur var det att driva valrörelse under sådana omständigheter?
– Det var fantastiskt. Jag har varit med och drivit valrörelse i både med- och motgång. Nu blev plötsligt allt vi gjorde bra och intressant.
Valresultatet i mitten av september skrevs till 13,4 procent. Nära nog en tredubbling.
I dag 20 år senare ser Lars Leijonborg utspelet som unikt i hans karriär. Det finns kvar i allmänhetens medvetande än i dag.
– Häromdagen åt jag våfflor i Almvik. Då var det en person som kom fram till mig och berömde förslaget.
Han nämner SVT:s intervjuprogram 30 minuter. Där pressades i höstas justitieministern Morgan Johansson på varför han kallat Folkpartisternas språkkrav för rasistiskt längre tillbaka, och nu själv var beredd att driva igenom kravet.
– Det ser ut som att förslaget äntligen, 20 år senare, kan bli verklighet. Det är egentligen tragiskt att det skulle ta sådan tid, säger Lars Leijonborg.
2006 kom alliansen till regeringsmakten. Då fick Folkpartiet portföljen för integrationsfrågor. Först med Nyamko Sabuni som minister och sedan Erik Ullenhag.
Hur kommer det sig att förslaget inte genomfördes då?
– Det fanns ett motstånd även inom alliansen. Ska vi nämna namn så var Fredrik Reinfeldt och Maud Olofsson motståndare.
Han säger att svårigheterna att genomföra partiets integrationspolitik fullt ut bidrog till att Nyamko Sabuni efter några år lämnade posten som integrations- och jämställdhetsminister.
2007 lämnade Lars Leijonborg posten som partiledare för Folkpartiet. Lars Leijonborg konstaterar att trots både med- och motgångar under de tio åren som partiledare så tycks den bild som eftervärlden kommer ihåg vara den av Leijonkungen.
Och hur är det med Västerviksanknytningen då?
Sommartalen på Gränsö är förbi. Sommartorpet i Odensvi finns däremot kvar.
– När vi köpte det hade vi ingen anknytning till trakten, men med åren har banden bara blivit starkare.