Correns reportageteam träffar Peter Rosén i Västerviks Norra, enhelt ny sluten anstalt med 88 interner och 22 på häktesavdelningen.Stängslen är höga runt det som tidigare var en psykiatriklinik på detgamla sjukhusområdet som ger ett rätt ödsligt och renskalat intryck.
Säkerhetsbestämmelserna är rigorösa när man kommer utifrån sombesökare och det visade sig vara krångligt och tidsödande attöverhuvudtaget få tillstånd att besöka Peter Rosén. Detta trots att detinte finns någon som helst hotbild kring honom.
Att Peter Rosén avtjänar sitt straff just i Västervik beror på atthan skulle ha möjlighet att fördjupa sina kunskaper i ekonomi ochjuridik. Men i princip fungerar inget på den nyöppnade anstalten så hanhar i stället blivit ordförande i fångarnas förtroenderåd och ägnar detmesta av sin tid åt facklig kamp.
Peter Rosén har avtjänat drygt två tredjedelar av sitt straff och räknar med att bli frisläppt i oktober 2006.
I början av nästa år hoppas han komma till en öppen anstalt somSkenäs eller Kolmården. Han har en hel del släkt i Östergötland ochbodde i Linköping tills han var 23 år då han flyttade till Stockholm.
De ekobrott Peter Rosén är dömd för ägde rum under några intensivamånader 1996 och 1997. Polis och åklagare började klämma åt honom islutet av 1999 då en stor brottsutredning rullande igång efter enskatterevision. I två omgångar under utredningen greps han och satthäktad, först 1999 och därefter 2000.
-- Sista gången inställde jag mig helt frivilligt till ett förhöroch fick sitta frihetsberövad i två veckor. Då bestämde jag mig att nufår det vara nog, säger Peter Rosén som hade lämnat Sverige näråklagaren nästa gång ville förhöra honom.
I augusti 2002 häktades han i sin frånvaro och greps inte förränefter 20 månader i Tyskland där han levde som affärsman under antagetnamn med bostad i Köln.
Hur mycket pengar Peter Rosén tjänade på sina ekobrott finns detingen definitiv sanning om. Åklagaren uppger att hans del ligger mellanen och fem miljoner kronor.
Rosén själv säger inget rakt ut men en fri tolkning är att vinstenblev ungefär en miljon kronor per månad under de sammanlagt sex månaderimportaffärerna pågick.
På frågan om det finns några pengar kvar, blir svaret att han hadeett par år på sig att få undan pengarna innan polisutredningen komigång på allvar:
-- Men de affärer och företag jag byggde upp i Tyskland och bostadeni Köln har jag inte kvar. Jag äger inget i eget namn. Men låt mig sägaså här, jag kommer inte att behöva gå till socialen när jag blir fri.Det blir Europa direkt: Tyskland, kanske Italien eller Spanien, vi fårse, säger han.
Åklagaren gick ut på bred front mot Peter Rosén och åtalet omfattadebåde skattebrott, oredlighet mot borgenär, bokföringsbrott ochförsvårande av skattekontroll.
Det är rätt vanligt annars att åklagaren koncentrerar sin utredningpå något av brotten. Den här gången tycks taktiken varit att försöka fååtminstone en fällande dom och få Peter Rosén bakom lås och bom. Föråklagarens del blev det full pott då han i stort sett fick fällande dompå allt han yrkade.
Peter Rosén beskriver sig inte som oskyldig och medger att han sedanmånga år arbetar som ekonomisk rådgivare åt personer i kriminellakretsar. Som gymnasieekonom och med olika universitetskurser som grundarbetade han på 1980-talet som företagsekonom på ett stort antalföretag. Därefter gled han över till kriminella kretsar och dömdes 1993för att ha planerat en narkotikaaffär.
Några moraliska skrupler har inte Peter Rosén som lever enligtfilosofin att kan andra roffa åt sig så kan han. Han refererar tillmoralen hos statsråd som Bosse Ringholm och Mona Sahlin samtsystembolagschefer. Det handlar om svarta pengar och att blåsa staten,inte om att råna pensionärer eller personbedrägerier, betonar han:
-- Jag har inte varit oskyldig i allt det jag gjort genom åren ochinte heller i den ekohärva jag nu är dömd i. Jag accepterar att dömasför det jag gör, men inget annat, säger Peter Rosén som anser sig fåttför hårt straff.
Kärnan i Peter Roséns irritation mot sitt fängelsestraff är att hananser åklagaren aldrig kunde bevisa att just hans importhandel skeddemed syftet att blåsa staten på momspengar, så kallad karusellhandel.
-- Jag döms för att i samråd med huvudmannen ha planerat ochgenomfört hela upplägget vilket inte stämmer. Jag utförde importaffärersom ägde rum i faktiska verkligheten och det är dessa affärer somskulle ha bedömts. Nu drogs jag in i en utredning där huvudmannendömdes för ett stort antal importaffärer som kan beskrivas somkarusellhandel, men dessa har inget med mig att göra, säger Peter Rosénsom handlade i tron att han höll sig inom vad som var juridisktacceptabelt.
-- Hade jag känt till att huvudmannen i stor skala ägande sig åtfejkade importaffärer med andra bolag och människor inblandade så hadejag dragit mig ur för att inte hamna i något tveksamt, säger han.