"Inga klockor ringer mer, inga skolor mer man ser" sjunger skolkören frejdigt, ledda av musseläraren Benny Persner. Men texten i den svenska versionen av "Gloryland" får denna dag dubbelbottnad betydelse.
Visst hägrar ett oändligt sommarlov, men skolan i Västerlösa läggs ned och klasserna splittras. Eleverna flyttar till olika skolor inom Linköpings kommun. Rektor Helena Hadfy rörs till tårar under sitt tacktal till elever och
personal.
Avslutningsceremonin brukar inte hållas i den närliggande kyrkan, men just den här avslutningen vill man göra till ett minne för livet. Kören längst framme i koret hamnar snart i ett blixtregn.
- Den här psalmen sjöng vi när jag gick ut sexan, säger en mamma i bänken bakom mig efter "Den blomstertid nu kommer".
Efter avslutningen i kyrkan bjuds elever, personal och föräldrar på tårtkalas i skolan. Christina Edlund, mamma till av skolans elever, formulerar högt vad många av föräldrarna känner:
- Det känns oerhört sorgligt att en väl fungerande skola läggs ned utan att eleverna erbjuds någonting bättre. Men frågan är större än en enskild skolas framtid. Vill vi ha en levande landsbygd eller inte? Jag kan känna oro inför vad Linköpingspolitikerna innerst inne tycker.