Den graciösa ängshöken minskar i antal -- och är nu extremt sällsynt som häckfågel i Sverige. Men för Lars-Olof Ohlsson är den en vanlig syn. Han har nämligen haft tre par som häckat runt sin gård i år.
-- I och med att jag jobbar med naturen så har jag blivit intresserad. Så visst är det kul att följa ängshökarna, säger Lars-Olof och hustrun Susanne nickar instämmande.
De har den här våren och sommaren haft första parkett till det som betraktas som en sensation bland fågelskådarna i Östergötland. Tre ängshökspar har haft sina bon bara några hundra meter från varandra runt Lind Mellangård, strax utanför Västerlösa. Tre par låter kanske inte så mycket, men man ska tänka på att arten är starkt hotad i Sverige och har minskat i en rasande takt de senaste åren.
-- Jag skulle tippa på att den svenska populationen uppgår till 40--45 par, och då finns majoriteten av dessa på Öland.
-- Östergötland kan numera räknas som ett kärn-område, i alla fall på fastlandet eftersom den häckar sällsynt även utanför Norr-köping, konstaterar Göran Lindell, ornitolog och en av dem som haft bäst koll på ängshökens häckning utanför Västerlösa.
Redan i fjol gjordes ett par häckningsförsök i området, som av allt att döma misslyckades.
-- Min teori är att honan var för ung då, säger Göran Lindell.
I år har det gått bättre. De tre paren har fått ut hela sju ungar, vilket är ett strålande resultat.
-- Sensationellt bra. Det finns så mycket som kan hända under häckningssäsongen.
Ängshöken har sitt bo på marken och är således mycket känslig för regn. Men det största hotet är människan, som genom att odla upp och dika ut ängshökarnas favoritbiotoper gör det svårare för arten att hitta häckningsplats.
Helst ska det vara alvarmark och agmyrar, men även åkrar går bra -- som i det här fallet.
-- Vi såg fåglarna redan förra våren utan att veta att det var ängshök. Det var först när Göran kom hit som vi fick reda på vad det var, säger Lars-Olof Ohlsson.
Sedan dess har han och hustrun Susanne haft bra koll på de tre paren som glidit runt på åkrarna runt hans gård.
-- Att hökarna häckar nära varandra är känt från bland annat Danmark och Tyskland, och att paren vi har här hjälper varandra är uppenbart. Bigami är vanligt, hannen har flera honor och hjälper till med olika bon. Men fortfarande är mycket av den sociala funktionen hos ängshöken outredd, säger Göran Lindell.