- Jag har fått omfattande kritik, förklarar hon. Jag lär ha pekat för mycket med hela handen. Jag har en tendens att prata för mycket. Men jag är klokare nu än för två månader sedan. Vi behöver en bredare topp i den här rörelsen och jag är beredd att jobba för det.
200 stämmoombud och ett för LRF-stämmor oerhört stort massmedieuppbåd samlades i Västerås till riksstämma i går. Valberedningens förslag att entlediga förbundets ordförande och ersätta henne med östgöten Staffan Danielsson har väckt stort intresse.
Visioner, satsningar på levande landsbygd, svenska livsmedel och böndernas betydelse för svensk tillväxt väckte inte alls så stort intresse som personstriden i förbundets allra högsta topp denna första stämmodag.
Caroline Trapp vill ogärna bära hela skulden för denna ledarskapskris.
- Jag har nio års erfarenhet av att sitta i LRF:s styrelse och jag vet att det är många ledamöter som påverkar arbetet. Det går inte att lösa grundläggande problem bara genom att byta ut personer. Jag är säker på att den här diskussionen egentligen handlar om något annat.
Det har antytts att kritiken mot Caroline Trapp i själva verket handlar om det pågående förändringsarbetet i hela organisationen, och hon anser själv att det är en sannolik förklaring. Ledarstriden kan vara en konflikt mellan bevarare och förnyare.
- Jag vet att förändringsarbetet har skapat oro. I den bästa av världar så klarar en ledare av att hantera det. Det har jag inte gjort
- Det är lättare att hjälpa medlemmarna att bygga vindskydd än att bygga väderkvarnar - men för att kunna växa i förändringens vind måste vi kunna utnyttja den.
Ute bland medlemmarna hörs ibland kritik för att organisationen inte gör som alltid förr, berättar hon.
De synpunkterna når förstås in i styrelsen också.
- Då måste vi förmedla att vi inte lever i samma värld som förr, och i det arbetet går jag i spetsen.
Hon är glad över att omröstningen visade att hon har ett tydligt stöd.
- Det hade varit svårare att gå vidare om det hade rått tveksamhet, säger hon. Nu har både jag och styrelsen vunnit ökade insikter, och en av dem är att diskussioner om ledarskap knappast förekommit inom LRF:s förbundsstyrelse tidigare. Nu måste vi ta dem.
Caroline Trapp tror inte att det är risk för bestående sprickor inom bonderörelsen.
- Det är bra att diskussionen har varit öppen. Jag känner inte bitterhet mot någon. Vi måste lägga personliga motsättningar bakom oss och gå vidare. Det har blåst styv kuling på toppen men det är viktigt att skilja på sak och person. Det är personer som har ifrågasatts, inte det LRF står för. Efter det här är vi starkare än någonsin.
Hon tror inte att det finns någon risk för utbrytarbonderörelser, eller motsättningar mellan små- och storjordbrukare.
- Vi använder inte de termerna, säger hon. Det finns inte heller några politiska meningsmotsättningar, eller olika uppfattningar om hur vi talar med regeringen, till exempel.
- Enigheten är stor om vår vision om tillväxt, lönsamhet och attraktionskraft. Vi vill bli en samlande kraft för de gröna näringarna, men LRF har ingen ambition att bli ett allmänt landsbygdsparti. Vi arbetar för småföretag med basen i jord och skog. Vi står för tio procent av BNP och tio procent av sysselsättningen.
Huvudkonkurrenten om ordförandeposten, Staffan Danielsson, lämnar förbundsstyrelsen, men det var inte nödvändigt, tycker Caroline Trapp.
- Vi hade nog kunnat samarbeta också i fortsättningen. Jag har en god relation till honom, och eventuella problem hade kunnat lösas.
Om diskussionen kring ordförandeskapet har handlat om förnyelse eller traditionalism, så menar Caroline Trapp att hennes seger skapar möjlighet till större fokus på utvecklingsarbetet.
- Om jag får önska, så får styrelsen genom detta mera kraft att gå fram i kontroversiella frågor.
I dag fortsätter LRF-stämman med diskussioner om visioner, stadgeärenden och motioner.