Hemma hos fyrabarnsfamiljen Rosenlund/Anttila i Västanvik har ett blött intresse utvecklats varje år. Vattenrutschbanan lockar inte bara hela familjen till att kasta sig iväg utan i grannskapet har grannar och deras ungar lånat in sig då och då.
Det började 2003. En liten kana på ett par meter inköptes till Kim, då 12 år, som snart förlängde åkturen med presenningar. Året efter fanns ett överflöd av gammalt virke efter ombyggnation och så var bygget helt enkelt igång.
- Sedan har det blivit ett par sektioner till och ett par sektioner till för varje år. Nu är den lite över 30 meter, säger Michael Rosenlund, far i huset och byggansvarig tillsammans med Kim Anttila.
Alla vill åkaHela konstruktionen tas ned när sommaren lider mot sitt slut och förvaras i delar tills följande sommarsäsong. Det tar ett par dagar att sätta upp och ta ned alltihop.
Och nej. Det är inte bara barn som gillar att åka kana. När Michael och hans släktingar slog ihop ett par kalas häromåret kastade sig gästerna i alla åldrar, utom tre, dödsföraktande ut i banan.
Det går undan och det skvätter i kanan i Västanvik. Det fick jag själv erfara när jag stod för nära och fotograferade. Men kul verkar det onekligen vara.