På en tur i Vimarka pekar Anders Isaksson på en lada från sent 1800-tal - "den blir k-märkt" - och en verkstad från 2016 - "den blir också k-märkt". Han är femte generationen här ute och en av de lantbrukare som ifrågasatt kommunens tillvägagångssätt när det gäller utvecklingen av Vårdsberg.
– Jag missunnar ingen att bo på landet och är inte emot ny bebyggelse här ute, det är i grunden positivt. Men i första förslaget skulle hela Vårdsberg kulturmärkas som en del av planen, trots att mycket här inte har ett sånt värde. Och det påverkar oss som redan bor här.
Bakgrunden är att Linköpings kommun gjort en så kallad områdesbestämmelse för Vårdsberg, i syfte att möjliggöra för nybyggnation och samtidigt ta hänsyn till kulturhistoriskt värdefulla områden. I arbetet har man pekat ut vilka delar i Vårdsberg som ska skyddas eller bevaras, och var i området som det får byggas nytt. Som vi berättade i helgen kommer här inte att krävas detaljplan eller förhandsbesked, utan den som vill bygga kan ansöka om bygglov direkt. I Linköping är det en tidigare oprövad metod, som ska tillämpas på ytterligare fyra områden.
Men Anders Isaksson menar att tillvägagångssättet är till för att snabba på processen och kringgå ordinarie förfarande med detaljplan.
– Vi har klarat av kulturförvaltningen här i generationer och mina förfäder har själva kunnat bestämma färg och tegelpannor. Gårdarna har utvecklats dynamiskt, men nu kan det bli så att vi måste söka lov för att byta fönster på en lada. Vi är måna om vårt kulturarv och har klarat det bra själva.
Men kulturmärkning är väl något fint, varför är det ett problem?
– Därför att det används för mycket. K-märker man saker hur som helst urvattnar det betydelsen - ska hela landsbygden k-märkas?
I första handlingarna för bestämmelsen fanns många q-märkningar, vilket är det starkaste skydd som en byggnad kan få. Charlotte Sterve i Ginkelösa lillgård hörde av sig till kommunen när hon såg att flera av hennes byggnader skulle märkas med q, bland annat ett stall byggt på 80-talet.
– I sista granskningen skulle även en loge på gården skyddas. Men den logen föll på 70-talet. Det är så dumt så det liknar ingenting. Varför har man inte bara pratat med oss som bor här, undrar hon.
Kommunen backade, och i antagandet av områdesbestämmelsen är varken stallet eller logen med. Istället är det bara huset som Charlotte Sterve bor i som k-märks, vilket innebär att ändringar ska göras varsamt och med hänsyn till byggnadens karaktärsdrag.
Samma sak gäller för många andra byggnader i området, som märks med k istället för q.
– Men även det förbryllar oss. I nuläget upplever vi att ingen kan svara på vad den märkningen innebär för oss. Exempelvis har jag ett garage från 30-talet som är i dåligt skick, men jag vet inte vad jag får göra med ett k-märkt garage, säger Anders Isaksson.
De i området som vi pratat med berättar att de bjudits in till samtal med kommunen kring Vårdsbergs utveckling. Men enligt dem har kommunikationen brustit vad gäller den kulturmiljöutredning som legat till grund för förslagen om vad som ska k-,q- och r-märkas.
– Det finns många pärlor här ute. Om kommunen hade gjort utredningen i samråd med oss hade man kunnat begränsa sig till pärlorna och inte k-märkt en nybyggd lada.
