Det finns små kommuner i Sverige där det inte längre bor så många människor. Man kan säga att det har blivit gott om plats i dessa kommuner.
Här finns tomma hyreshusområden och nedlagda hotell. Här finns med andra ord boendena som Migrationsverket är i skriande behov av nu när flyktingströmmen till Sverige ökat.
Gusum är Valdemarsviks kommuns näst största ort. Men att vara näst största ort i en liten kommun, så som Valdemarsvik, behöver för inte betyda att man har särskilt många invånare.
Här, där livsmedelsbutiken Birgerssons och Folkets hus utgör ortens centrum, bor lite mer än tusen personer. Men till Gusums totala invånarantal ska man också lägga ortens tvåhundrafemton asylsökande.
– Att på en sådan här liten ort ta emot så pass många flyktingar har varit en stor utmaning för oss som bor här, säger Tommy Johansson, butikschef hos Birgerssons, som är ortens enda livsmedelsbutik.
För två år sedan upplevde invånarna i Gusum utmaningen inte bara som stor, utan som alldeles för stor. Orten och invånarna ansåg sig inte längre kunna hantera den situation som hade uppstått.
– Räddningen var att kommunen anställde en kommunikatör, en länk mellan samhället och de asylsökande, säger Tommy Johansson. Räddningen för oss var Nhela Ali. Hon har varit guld värd.
Det man behövde räddas från var, som Tommy Johansson uttrycker det, den ”laglöshet” som rådde i Gusum, där snatteriet, tjuvåkningen med kollektivtrafiken och polisutryckningarna sköt i höjden.
Då, för två år sedan, när situationen var som värst, ordnades ett stormöte i Gusums Folkets hus där oroade och upprörda invånare, lokala politiker och representanter från Migrationsverket deltog.
– Bland mötesdeltagarna fanns en kvinna som var envis och frågvis, säger Lars Beckman (S), kommunalråd i Valdemarsviks kommun. Kvinnan som var envis och frågvis var Nhela Ali.
Vid det här laget fanns redan tankar hos kommunen och Migrationsverket på att anställa en kommunikatör, men det var först efter mötet man visste vem det var som man skulle erbjuda tjänsten.
På Pionvägen, där de flesta asylsökande i Gusum bor, hälsar alla på Nhela Ali. Hyreshusens balkonger, som först är tomma, fylls med människor när de hör den röst som de lärt sig känna igen.
– Tidigare, när jag jag jobbade som lärare, träffade jag människor i en liknande situation, men på ett annat sätt, säger hon. Då träffade jag dem i ett klassrum, nu träffar jag dem i deras hem.
Nhela Ali arbetade tidigare som lärare i Svenska för invandrare (Sfi) i grannkommunen Söderköping där Valdemarsviks kommun, som saknar egen Sfi-undervisning, köper undervisningsplatser.
– De vet att det finns saker som jag kan göra, men de vet att jag inte kan göra allt, säger hon. Men det jag kan göra, och som är en stor del av mitt arbete, är att sitta ner och lyssna på dem.
Att fastigheterna är nergångna har uppmärksammats tidigare, bland annat av Hyresgästföreningen som dömt ut lägenheterna på Pionvägen där det finns problem med mögel och slitage.
Någon specificerad arbetsbeskrivning har inte kommunikatören Nhela Ali, men man kan, även om det också är ospecificerat, säga att hon gör det som behöver göras och allt som hon kan göra .
– Man vet att jag jobbar för Migrationsverket, men man upplever mig inte som någon därifrån. Man upplever mig mer som en hjälpsam lärare, eftersom jag också undervisar i förberedelseklasserna.
Nhela Ali är anställd av Valdemarsviks kommun, men lönen betalas av Migrationsverket och av de tre fastighetsbolag som äger fastigheterna i Gusum där de asylsökande bor.
– Vi resonerade så att om man är en del av problem så är man också en del av lösningen, säger Lars Beckman. Därför ville vi även få med oss fastighetsägarna i arbetet.
Pionvägen fylls med barn i lågstadie-åldern. De är nyss hemkomna från skolan. Det är den tiden på dagen. Tidigare fick barnen åka till Valdemarsvik, där det redan fanns så kallade förberedelseklasser.
– Men tack vare ett politiskt beslut blev det så att närhetsprincipen kom att gälla också för de asylsökande barnen, så sedan förra hösten kan de flesta barnen gå i skolan här i Gusum där de bor.
Om flyktingmottagandet ska fungera, menar Nhela Ali, är det av allras största vikt att det finns en fungerande samverkan mellan kommunen, Migrationsverket och invånarna på orten som berörs.
Ett stort problem, berättar Nhela Ali, var tidigare att det inte fanns någonting för de vuxna asylsökande att göra. Det enda som fanns att göra var att sitta och vänta på besked om uppehållstillstånd.
– Ibland tänker jag att jag ger dem för mycket hopp, eftersom många inte får stanna, säger Nhela Ali. Men viktigast är att de får med sig någonting från sin tid här, så att det inte är förlorad tid.
Här gör nu föreningar, privatpersoner och andra organisationer så som Svenska Kyrkan och Röda Korset viktiga insatser genom att ordna undervisning i svenska och annan daglig verksamhet.
Särskilt Folkets hus-föreningen i Gusum har gjort en stor insats när det kommer till integreringsarbetet, som faller utanför andras ansvarsområden, men det är många som drar sitt strå till stacken.
På Strömsvik, Valdemarsviks kommunhus, hälsar alla på Nhela Ali. Här är hon, precis som på Pionvägen, ett bekant ansikte. Hon rör sig vant i kommunhuset, nästan som en kommunpolitiker.
Valdemarsvik har tagit emot flyktingar sedan början av nittiotalet, då hade man i det numera övergivna bostadsområdet Norrbacka i centralorten plats för uppemot åttahundra asylsökande.
– Min man kom hit på den tiden, säger Nhela Ali, som senare kom till Sverige och Valdemarsvik som anhöriginvandrare. Men det fanns en annan organisation kring det på den tiden.
Migrationsverket, som då hette Invandrarverket, hade en stor organisation med egna läkare, egen dagverksamhet för de asylsökande och inte minst stor personal på plats i Norrbacka.
Strax mittemot Valdemarsviks kommunhus, på andra sidan Storgatan, ligger Hotell Viken. Eller rättare sagt så ligger där, knappt hundra meter från kommunhuset, före detta Hotell Viken.
– Det har blivit gott om plats i kommuner där det inte längre bor, och dit det inte längre kommer, så många människor, säger Lars Beckman, som från sitt arbetsrum har utsikt över Storgatan.
Hotellets ägare har lämnat ett anbud till Migrationsverket om att i fastigheten öppna ett tillfälligt asylboende för femtio personer, ett anbud som man kommer att få besked om inom en snar framtid.
Lars Beckman har förståelse för att man som hotellägare på en mindre ort, där rummen för det mesta står tomma, nu ser en möjlighet att ställa om till en verksamhet som är betydligt mer lönsam.
– Man kan inte sätta sig till doms över dem, fortsätter han. Men man kan påpeka att flyktingmottagandet i Sverige är snedfördelat, särskilt då det finns kommuner som inte tar emot några överhuvudtaget.
Men att det ska behöva ske just nu, menar han, när det bara är en vecka kvar till dess att Sverigedemokraternas partiledare kommer till Valdemarsvik, är ett mycket olyckligt sammanträffande.
– Det är sådana här saker som spelar Sverigedemokraterna (SD) rakt i händerna, säger Lars Beckman, kommunalråd i en kommun där SD fick 15 procent av rösterna i valet till Europaparlamentet.
– Vi har lyckats skapa en organisation kring flyktingmottagandet som fungerar, men med fler flyktingar i kommunen kommer vi också behöva större resurser, säger Lars Beckman.
Större resurser, ger Lars Beckman en hint om, skulle till exempel vara att Nhela Alis kommunikatörtjänst blir en heltidstjänst. Men för att påverka flyktingmottagandet i Sverige, och få fler kommuner att öppna upp sina gränser krävs politiska åtgärder. Flyktingmottagande har seglat upp som en viktiga fråga i nästa månads iksdagsval. Men i Valdemarsvik har man också ett kommunalval att tänka på. Lars Beckman sträcker fram en av Socialdemokraternas nytryckta valsedlar till kommunfullmäktige.
– Den där kan du ta en titt på sedan, säger han. Det är så här det går när man är envis och frågvis.
Valsedeln har 32 namn, varav det sjätte namnet är bekant: ”Nhela Ali, 45 år, kommunikatör, Gusum”.