Del av Storgatan vars hus försvann i stora rivningsvågen på 1960-talet och ersattes med nybyggnad.
Det revs lite överallt, men det var vid Storgatan mellan Smålandsbron och Sjöhuset som den största mängden privatägda hus, runt 25, försvann inom några få år i 1960-talets början. Hus byggda senare delen av 1800-talet.
– Men inte bara här, det var ett stort rivningsraseri i hela landet, säger Bertil Andersson.
Samma gatuavsnitt idag.
Han är en minnesgod Valdemarsviksbo som med sin 94 år är en av dem som kommer ihåg grävmaskinernas framfart.
– Man ville modernisera samhällena och här var det ett byggföretag som ville bygga moderna bostäder och affärslokaler i stället för att renovera de gamla, säger Bertil Andersson.
– Jag tycker att många av de gamla husen hade en viss charm och det är synd att inte fler bevarades. Söderköping var en av få städer som lyckades stå emot rivningsvågen, rusta upp och ha kvar sina hus.
Ett praktfullt affärshus som inte heller undslapp rivning.
Bygdehistorikern Anders Bockgård ser flera anledningar till den stora rivningen.
– Dels var flera av fastigheterna i mindre gott skick. Men så gick proppen ur Valdemarsvik i och med nedläggningen av läderfabriken 1960. Fabriken ägde en mängd fastigheter, så i närheten av Strömsvik och fabriken blev det i stort sett rent på äldre hus. Men även utmed Järnvägsgatan och vid Vadet hade de bostadshus som kom bort.
– Läderfabrikens hus var nog sämre än genomsnittet, men de kom att sätta en standard för hur man ska göra med gamla kåkar, de ska rivas, säger Anders Bockgård.
Idag finns det här huset ungefär där affärshuset stod.
Några protester eller debatter lär det inte ha varit.
– De flesta var positiva till det, säger Anders Bockgård, inte minst NT:s dåtida journalister som var entusiastiska i sina skildringar.
På 1960-talet var Valdemarsvik egen köping och bygg- och rivningstillstånd drogs knappast i långbänk.
– Allt kom igång väldigt snabbt, säger Bertil Andersson.
Stora hotellet var ett av de större husen i Valdemarsvik.
Hans A Andersson började hösten 1962 att jobba tillsammans med fadern Alvar Andersson på BP-center på Centralplan, en mack som stängdes 1994. Där är det parkering i dag. Han minns också den här tiden.
– Man fick ibland en känsla av att minnen från garvartiden skulle bort. Visst var många hus dåligt underhållna. Men hur många orter har inte rustat och bevarat i stället för att riva, säger Hans A Andersson.
– En del hus tycker jag var tragiskt att de revs, bland annat där Oscaria, Arvid Anderssons och Centrum hade sina verksamheter.
Efter Stora Hotellet finns här nu bostäder och restaurang.