P>Tid att leva var temat på miljöpartiets kongress i maj. Om det syftar på mera fri tid, så rimmar det illa med språkrörens intensiva vardag. Han kommunpolitiker från Kalix, hon ny riksdagsledamot från Eskilstuna har bara tre månader på sig att lyfta opinionssiffrorna över de magiska fyra procenten till riksdagen.
Peter Eriksson tänker dessutom fortsätta vara kommunalråd på hemmaplan, om än bara på halvtid. Att han första sa nej till att bli språkrör berodde på familjen. Att han sen sa ja berodde på familjen.
-- De sa att det var okej. Och ungarna är större nu.
Riksdagsledamoten Maria Wetterstrand är sedan länge van vid att politiken tar stor plats i hennes liv.
-- Politik är att leva, säger hon med eftertryck.
När vi ses har dyningarna efter språkrörsvalen på kongressen inte lagt sig. Peter Eriksson har ännu inget eget arbetsrum i riksdagen, bara ett skrivbord i ett av företrädarnas rum. Där knör vi in oss, Maria Wetterstrand hittar en stol medan Peter Eriksson sätter sig på ett bord. Han stoppar tillfälligt undan mobilen.
Miljöpartiet bildades 1981 i protest mot kärnkraft, utsugning av naturen, ekonomisk hets och toppstyrning. Högre livskvalitet och mindre pengar är politiska mål som passar väl in i språkrörens bild av dagens Sverige.
-- Den ökade stressen i samhället är väldigt oroväckande, säger Maria Wetterstrand. En allt större del av arbetskraften slås ut i förtid. Det är en mänsklig och ekonomisk tragedi. Om detta fortsätter får vi svårt att klara samhällsekonomin.
Med sänkt arbetstid och friår, förlängd föräldraförsäkring och mindre grupper på dagis vill miljöpartiet ge mer tid åt både stora och små.
Bara en tredjedel av de 38 punkterna i ert valmanifest handlade om traditionella miljöfrågor, sådana som förde er in i riksdagen för första gången 1988. Håller miljöpartiet på att byta fokus och bli ett mer socialt inriktat parti?
Båda svarar med en mun:
-- Det har vi varit hela tiden!
Maria Wetterstrand säger att partiet hela tiden haft en bredare politik än den som speglats i medierna. Just för att markera att miljöpartiet står för en socialpolitisk rörelse tycker många att det vore rimligt att partiet byter namn till de gröna.
-- Men vi tyckte det räckte med att byta språkrör före valet, konstaterar hon krasst.
Partiets valmanifestet är ett omfattande reformprogram på 30 miljarder kronor, enligt egna beräkningar. Allt ska betalas med ökad tillväxt under nästa mandatperiod.
Men den stora kostnaden, för sänkt arbetstid, skjuter miljöpartisterna på. Deras arbetstidslag ska ge den som vill möjlighet att gå ned till 35 timmars arbetsvecka men den får genomslag först nästkommande mandatperiod.
Som ett första steg vill partiet gå frivillighetens väg. Men "om fackföreningarna inte prioriterar arbetstidsfrågan" tänker de överväga en tvingande lag. På sikt vill de ned till 30 timmar. Miljöpartiet räknar med att förkortningen betalas med utebliven löneförhöjning.
Så i miljöpartiets Sverige är risken/chansen stor att man får mindre lön och mera ledig tid?
-- Inte ofrivilligt, säger Maria Wetterstrand. Men många upplever idag att de har brist på fri tid. Sen finns det människor som har brist på pengar men det beror främst på skatterna.
Med mindre arbete sjunker skatteintäkterna. Det blir mindre pengar till skolan, vården, polisen, miljövården eller sänkta skatter. Konjunkturinstitutet har uppskattat att en 35-timmars vecka sänker bruttonationalprodukten med 9 procent fram till 2020.
-- Det är ingen naturlag att ha en tillväxttakt som bygger på 40 timmars arbetsvecka, kommenterar Maria Wetterstrand.
-- Enligt våra beräkningar blir tillväxten vid sänkt arbetstid bara en halv procent lägre än annars, fortsätter Peter Eriksson. Ändå har vi inte räknat in bonuseffekter som färre sjukskrivningar.
När arbetslösheten kommer på tal, hänvisar språkrören åter till kortare arbetstid. Då behöver fler anställas, resonerar de. Den förväntade bristen på arbetskraft kan också lösa knutar.
-- Egentligen handlar dagens arbetslöshet om att folk inte har den kompetens som behövs, därför behövs mera utbildning. Sen måste vi förenkla för småföretagare, uppmuntra uppfinnare som förbättrar miljötekniken och bättre ta tillvara invandrarnas kompetens, säger Maria Wetterstrand.
En annan grön näringspolitisk idé är att med utbildning och rådgivning stimulera den så kallade sociala ekonomin, en gråzon mellan privata näringslivet och offentliga sektorn.
-- Social ekonomi kan vara att några kvinnor startar ett äldreboende i glesbygd. Folk kan bli mer engagerade i jobbet om de blir mer delaktiga. Det handlar om att uppmuntra företag som inte är inriktade på maximal vinst utan andra värden, säger Peter Eriksson.
Ni vill ge enskilda mer makt i samhället genom att införa brukarråd i kommunerna. Är inte risken stor att de mest viljestarka, välformulerade människorna då styr och ställer med våra liv?
--Så är det väl redan idag, replikerar Maria Wetterstrand. Som politiker i riksdagens miljö- och jordbruksutskott ser jag hur ojämlika villkoren är. Vissa organisationer kan ha tre personer som på heltid bedriver lobbyarbete medan exempelvis djurskyddsorganisationer inte alls har samma möjligheter.
Peter Eriksson:
--Kan man skapa strukturer som ger vanliga människor inflytande i sin vardag kan vi få demokrati – som inte bara bygger på tjänstemännens informella makt.
Han tänker sig till exempel att varje kommunal skola har en skolstyrelse där elever och lärare är i majoritet. Utsedda i val blir de en ny sorts lokala skolpolitiker.
-- Vi tycker att alla ska vara politiker! Helst, tillägger han.
Att skolor därmed riskerar att utvecklas i olika riktning ser Peter Eriksson inte som en nackdel.
-- Kvalitetsskillnader mellan skolorna går aldrig att komma ifrån. Men kanske fler kan höja sig lite.
Om miljöpartiet överlever i riksdagen, om opinionssiffrorna för socialdemokraterna står sig, då vill språkrören inte sitta i knäet på regeringen ännu en gång. Även om de tycker att partiet fått ut mer än väntat av samarbetet med socialdemokraterna och vänsterpartiet, till exempel påbörjad skatteväxling från arbete till energi, försök med friår, höjt bistånd, förlängd föräldraförsäkring och mindre pengar till försvaret.
Språkrören vill ha en majoritetsregering.
-- Ett av skälen till att jag slutade i riksdagen förra gången var att vissa partier tycks se sig av Gud givna regeringsmakten medan de ser andra som sekundapartier, säger Peter Eriksson som länge jobbat med demokratifrågor inom miljöpartiet.
-- Men minoritetsregeringar är inte särskilt demokratiska. De gör det svårt för väljarna att ställa ansvariga politiker till svars.
Språkrören tycker att en mittenkoalition med socialdemokraterna, miljöpartiet och centern är mest intressant. Stöd till en rent borgerlig regering tycks avlägset. Moderaterna avfärdas som extrema skattesänkare. Kristdemokraterna påstås vara intoleranta mot folk som är annorlunda.
Vilka ser ni egentligen som era ideologiska motståndare?
-- Alla andra partier, svarar båda. Glatt.