Att kräva att vanliga människor i arbetslivet ska ha säkra anställningsförhållanden ochgaranteras rättvis behandling på arbetet anses tydligen som föråldrat av Kristdemokraterna dåErik Slottner från KDU skriver att detta på något sätt skulle tillhöra 1800-talet.
När borgerligheten, här genom Krisdemokraterna, talar om att flexibilisera arbetsmarknadentalar de sällan om vad det egentligen ska innebära. Erik Slottner visar sin okunskap om hur deti verkligheten ser ut på arbetsmarknaden.
Företag kan alltid säga upp folk om det råder arbetsbrist, det är inga som helst problem meddagens lagstiftning. Dock vill ju de borgerliga partierna göra detta ännu lättare att säga uppfolk, och då måste det ju ske på andra grunder än just arbetsbrist.
När bland annat Kristdemokraterna gjorde upp med Miljöpartiet om försämringar iturordningsreglerna gav det ju tydliga resultat. Det visade sig att företagen som inte längrebehövde motivera varför man avskedade anställda gjorde sig av med gravida kvinnor. Om man, somKristdemokraterna vill enligt sina förslag i riksdagen, ytterligare underlättar för företagenatt sparka personal utan att ange någon anledning kan man ju tänka sig att de som står upp försina rättigheter, som engagerar sig fackligt eller tvingas vara hemma med sjuka barn tvingas sesig om efter andra arbeten. Detta är den flexibla arbetsmarknad som de borgerliga förslagenleder till. Detta är att skapa en arbetsmarknad för 1800-talet och inte för framtiden somSlottner försöker hävda.
Slottner förnekar ju inte heller att Kristdemokraterna vill sänka lönerna för de som liggerlägst ner på lönestegen. Sedan påpekar han dessutom stolt att Kristdemokraterna arbetar förminimilöner inom EU. Vad detta innebär beskriver han givetvis inte, men i praktiken innebär detatt en städerska i Sverige får samma lön som en städerska i Portugal eller Grekland. Är intedetta att arbeta för sänkta löner?
Vidare är ju dessutom Kristdemokraterna det parti som går längst i kraven på att utöka antaletosäkra anställningar på arbetsmarknaden. De vill att provanställningar ska kunna vara i upptill ett år. Denna typ av anställning är den mest osäkra man kan tänka sig då det innebär attman kan få sparken från en dag till en annan. Som anställd är man helt utlämnad tillarbetsgivarens godtycke. Är det detta som är en modern arbetsrätt där man är garanterad enjuste behandling?
I den verklighet som Slottner uppenbarligen inte lever i är det så att det finns vissagrundläggande konflikter. Arbetsgivare och arbetare har inte samma intressen. Arbetsgivarensfrämsta intresse är att göra så stor vinst som möjligt. Detta innebär att det ligger i derasintresse att hålla löner och andra förmåner så låga som möjligt. I verkligheten är det så attdet som är bra för överklassen är dåligt för dig.
Emil Berg Vice förbundsordförande Ung Vänster