Det var omtumlande för Göran Persson att börja skolan. Hemma fanns inga böcker. I klassrummet öppnade sig en helt ny värld av intryck och insikter.
För honom är utbildning alltjämt den stora möjligheten. I skolan skapas värderingarna. Folkbildning kan ge facken inflytande. Kompetenshöjning ger nya jobb. Bra skolor underlättar integrationen.
Om detta pratade han nyligen för ABF-folk i Jönköping. Han tillstod att socialdemokratin under krisens 90-tal sparade in många viktiga personer i skolan. Nu vill partiet satsa på mer och bättre utbildning, fler lärare, fler studenter.
När vi träffar statsministern efter talet är han avspänd och på gott humör, klädd i kortärmat och ljusa byxor. ABF-kongresser är hemmaplan för den tjänstledige studieombudsmannen Göran Persson. Om utbildning talar han gärna. Utbildning är också ett skäl till att socialdemokratin tycker att västvärldens största offentliga sektor behöver växa. Någon begränsning ser han i princip inte.
En större andel elever lämnar grundskolan med icke godkända betyg, vårdköerna växer, sjukskrivningarna ökar. Varför ska väljare lita på att ni kan lösa problemen under nästa mandatperiod när ni inte lyckats hittills?
-- Därför att exempelvis skolan för första gången på tio år fått en ökad lärartäthet. Jag tror inte att folk räknar med att vi någonsin når ett läge där allting är klappat och klart. Det handlar om att välja det parti som man tror vill lägga resurser och kraft på detta. I grund och botten styr värderingarna väljarna.
Varför har det hänt så lite när det gäller att få ned sjukskrivningarna?
--Jag tror faktiskt det hänt en hel del, kont-rar Göran Persson. Men den starkaste drivkraften uppstår när arbetslivet självt förstår att det inte finns mer arbetskraft att ta till. Utvecklingen måste drivas av arbetsgivar- och löntagarorganisationer, annars blir de statliga insatserna inriktade på kontroll.
Fuskdebatten skrämmer honom.
-- Många sjukskrivna känner sig rädda och ifrågasatta. Men det inte är deras fel att de blivit sjuka.
Det är just tillståndet på arbetsplatserna som Göran Persson ser som den stora utmaningen framöver.
-- Det är just-in-time, kundorientering, noll fel, outsourcing, med mera. Alla är på jobbet utsatta för en press som gör oss oerhört effektiva men människor mår inte bra.
Som politiker vill han förändra genom att göra offentliga sektorns arbetsplatser i vård och omsorg till förebilder. Mer pengar och inflytande för de anställda är hans lösningar. Då tvingas andra arbetsgivare följa efter för att få personal.
Inför årets val efterlyser Gudrun Schyman tio miljarder, öronmärkta för kvinnolönerna i offentliga sektorn. Göran Persson svarar att det inte räcker -- och att det är fel av riksdagen att blanda sig i lönerörelsen. Hans strategi går ut på att stärka kommunernas och landstingens ekonomi.
-- Det gör vi främst genom en allmänt bra ekonomisk utveckling. Dessutom tillför vi successivt mer statsbidrag av en kaka som växer. Skattesänkningar, bortsett från någon justering, har vi inget behov av de kommande åren.
I socialdemokratins nya partiprogram står det inte längre att makten över produktionen ska ligga i folkets händer. I stället heter det att demokratin alltid har rätten att sätta gränser för marknaden. Viljan att omfördela pengar, från den enskilde till den gemensamma kassan vidare till dem som politikerna anser behöver dem bättre, är fortfarande central.
Maxtaxan håller nere kostnaden för barnomsorg oavsett vad föräldrarna tjänar. Reformen rimmar väl med socialdemokratisk fördelningspolitik, hävdar Göran Persson:
-- Ingen skulle drömma om att kräva avgifter för en sjuåring i skolan men för de minsta ska vi ta ut tusentals kronor i månaden! Det är märkligt.
Spridningen av inkomster i Sverige var år 2000 den största sedan Statistiska centralbyrån började mäta i mitten av 70-talet. De rika har blivit rikare och de fattigaste fattigare. Det ser Göran Persson främst som en effekt av höga börskurser -- som numera rasat. Inkomstspridningen kopplar han till en förändrad facklig strategi.
-- Vad vi politiker kan göra och också gör är att lägga ett golv för människors ekonomi, med bostadsbidrag, barnbidrag och sådant. När det gäller fattigdomen är det en stor utmaning att ge jobb till de närmare 150 000 vuxna invandrare som inte ens finns med i arbetslöshetsstatistiken därför att de inte talar svenska. De chanserna är goda framöver.
Du sa nyligen i riksdagens partiledardebatt att integrationspolitiken ska vara en första rangens fråga. Det andades självkritik. Hur vill du förändra den?
-- Ja, kritik och kritik. Under Balkankrisen på 90-talet tog vi emot flest invandrare i Europa samtidigt som vi hade en exploderande arbetslöshet. Jobb åt de vuxna och bra skolor åt barnen är de två kraftfullaste åtgärderna för en integration.
Många anser att invandrare förblivit arbetslösa därför att man inte sett till vars och ens kompetens …
-- Det tror jag också stämmer. Men högskoleutbildade som kan styrka sin kompetens tror jag har ganska stora chanser att få jobb.
För sex år sedan lovade han att pressa ned den öppna arbetslösheten till 4 procent senast under år 2000. Det lyckades. Nu ser det mörkare ut. Enligt Konjunkturinstitutet kommer i genomsnitt 4,2 procent av den arbetsföra befolkningen i år att vara utan jobb. Ytterligare 2,5 procent får sysselsättning genom Ams. Samtidigt är 7 procent av arbetskraften sjukskriven.
Göran Persson bedömer att pensionsavgångarna ska pressa tillbaka arbetslösheten.
-- De resulterar i ett behov av arbetskraft som är överlägset det vi sett förut. De tidiga 40-talisterna går i pension, de barnkullarna var på 145 000. De ska ersättas av 80-talisterna med barnkullar på 95 000.
Så arbetslösheten löser sig av sig självt?
-- Jag tror inte arbetslösheten utan bristen på arbetskraft blir vårt stora problem. Politikernas roll är att se till att inflationen och räntan är låg, att vi har en bra infrastruktur och utbildningar. Sedan styr marknaden var jobben växer fram.
Ännu en mandatperiod med en socialdemokratisk minoritetsregering är över. Frågan om vilket parti han helst vill regera med tycks förvåna honom.
-- Regera hoppas jag kunna göra med en socialdemokratisk regering. I riksdagen samarbetar jag gärna med vänsterpartiet och miljöpartiet men de duger inte när det gäller internationella relationer, EU-politik, försvarspolitik. Det går inte att skicka regeringsrepresentanter till Bryssel som säger att vi inte ska vara med längre. Centern däremot täcker hela politiken.
-- Men, fortsätter han, jag tänker inte försvåra för Maud Olofsson genom att säga att jag vill regera ihop med centern så att hon måste ta avstånd från det. Vi väntar med det där till efter valet.
I början av Göran Perssons partiledartid hette det att han var bufflig, en besserwisser. Nu kallas han Mys-Persson. Han tycker själv att han blivit säkrare. Uppgången för partiet har också bidragit.
-- Jag hamnade i den här rollen utan att jag egentligen ville det. Väl inne hade jag väldigt höga ambitioner, jobbade för hårt, det blev kantigt och fel och jag var alldeles för tuff.
Varför då?
--Osäkerhet skulle jag tro, press. Jag ville slå tillbaka, tyckte att vi inte blev uppskattade efter förtjänst. Men jag kom igenom det där och fick distans till mig själv och uppgiften. Just nu är det roligt.