Bristande social kompetens är skäl till ungas arbetslöshet. Den tesen saluförde professor Magnus Henreksson och forskaren Tino Sanandaji när de i en debattartikel i Dagens Nyheter gjorde en djupdykning i ämnet. Fyra år har visserligen passerat sedan dess – men teorin är fortfarande högaktuell.

– Det ligger definitivt något i det de skrev. De personliga egenskaperna blir ännu viktigare när man inte har arbetslivserfarenheten att luta sig mot. Om en arbetsgivare ska investera tid och pengar på att lära upp en person utan erfarenhet ställer de ofta högre krav på att det ska vara rätt person än om de anställer någon som redan kan stora delar av jobbet.

Det säger Emanuel Davén, personalvetare och vd för MTX Bemanning. Han konstaterar att man aldrig kan få ett jobb med enbart yrkesmässig kompetens eftersom man i alla jobb i olika utsträckning kommer i kontakt med andra människor.

Artikelbild

| Samarbete. Det är inte bara den yrkesmässiga kompetensen som är viktig för att få ett jobb. Man måste också kunna kommunicera och samarbeta med andra människor, om anställningen kräver det, vilket många jobb gör.

– HR-avdelningar och chefer blir bättre och bättre på att definiera de mjuka värdena i kravprofilerna. Då blir det svårare att få jobb om man inte har de personliga egenskaper som efterfrågas, men jag tror att de mjuka värdena alltid har varit viktiga.

Så vilka parametrar ingår egentligen i begreppet social kompetens? Är det likställt med att vara extrovert, pratglad och lite så där allmänt trevlig? Måste man ha ett insmort munläder och vara den som alltid har en vass replik på lager vid minglen? Inte nödvändigtvis.

– Social kompetens handlar snarare om att kunna kommunicera och samarbeta med många olika typer av människor. Inom arbetslivet skulle jag säga att det handlar det om att fungera bra med andra på en arbetsplats. Ödmjukhet, lyhördhet och en positiv inställning är ord som jag tänker på och som jag ser som viktiga, ­säger Emanuel Davén.

Han ger inte mycket för påståendet om att det inte finns plats för ”nördar” och ”kufar” när alla måste finnas på sociala medier, kunna mingla och vara allmänt hurtfriska.

– Det är ett ytligt sätt att se på social kompetens. Jag möter många rekryterande chefer och tycker att de allra flesta ser igenom det och fokuserar på de egenskaper som är viktiga för den specifika tjänsten. I de branscher jag jobbar med (bygg, el och telekom) finns det en ganska stor acceptans för personer som kan anses vara lite udda. Jag vill rekrytera de bästa personerna för tjänsten och då kan jag inte sålla bort någon av anledningar som inte påverkar arbetet.

Emanuel Davén påpekar att några av de mest uppskattade personerna han haft uthyrda har varit personer som ”många nog skulle kategorisera som kufar”.

– Vissa tjänster ställer visserligen särskilda krav på hur man för sig och vad man skapar för första intryck. Det gäller särskilt när man representerar företaget utåt, men även där är min bild att arbetsgivare är mer öppna än man kan tro.

Är social kompetens en egenskap eller en färdighet?

– Det är nog både och – men jag tror absolut att det går att träna upp och förändra. Framförallt utvecklas det i samverkan med andra på arbetsplatsen. Där har man som chef ett stort ansvar. För det första är det viktigt att våga ge feedback trots att det ibland kan vara känsligt inom det här området. Sen måste det givetvis göras på rätt sätt så att det inte tas som personlig kritik. Min erfarenhet är ändå att de gånger jag pratat med medarbetare om det här har de varit väldigt tacksamma och känt att det hjälpt dem. Det behöver inte vara så känsligt som man tror.