Året är 2011 och Daniel Wahlström, gitarrist, sångare och grundare av dansbandet Wahlströms, meddelar att han tänker lägga av. Gnistan har försvunnit och livet som dansbandsmusiker känns inte roligt längre. Men när Daniel berättar för de övriga bandmedlemmarna om hans avhopp, väljer de att göra likadant. I januari 2012 gör Wahlströms sin sista spelning.
Åren går och livet fortsätter. De tidigare heltidsmusikerna får "riktiga" jobb och mer tid till familjen, vilket också var anledningen till att de för fem år sedan valde att lämna livet på scenen.
Men suget på att få börja spela igen finns trots allt kvar. Mattias Andersson, som var med i bandet mellan åren 2001 till 2006, börjar lite löst att fundera på hur det skulle vara att äntra scenen igen. Av en slump springer han en dag på Daniel och slänger ur sig frågan: "Fasen, vore det inte kul att börja lira dansband igen?". En timme senare ringer Daniel upp: "Vi kör".
Ville inte heta Wahlströms
Med sig får de även trummisen Anders Hildeskog, som precis som Daniel varit med i bandet sedan starten 1986, och nytillskottet Oskar Fridell på keyboard. Men någon tanke på att återförena Wahlströms finns inte. Nej, nu vill man vara ett nytt band med ett nytt namn – fast ändå spela Wahlströms gamla låtar. Det tycker musikernas nya konsertbokare är konstigt och envisas med att på affischer skriva "före detta Wahlströms" efter det nya bandnamnet.
– Till slut frågade vi oss själva: 'Varför kan vi inte heta Wahlströms? Vi ska ju ändå spela våra gamla låtar och låta precis som Wahlströms gjorde', säger Daniel när han och Mattias i veckan slår sig ner på MVT:s redaktion i Vadstena.
Så blev det. I augusti förra året kom beskedet: Wahlströms återförenas.
Inget heltidsjobb längre
Men det finns en skillnad mot tidigare. Numera har medlemmarna bestämt att inte låta musiken bli ett heltidsjobb.
– Det håller vi hårt på. Vi har satt en gräns på två till fyra jobb i månaden. När vi var som störst hade vi en gång 27 spelningar på en månad, säger Daniel och berättar att de även bestämt att numera inte åka längre än 40 mil till ett jobb.
– Ibland tackar vi nej till jobb för vi tycker att det tar för mycket tid.
Men trots att dansbandslivet idag snarare är en fritidssysselsättning än ett yrke, är de noggranna med att behålla samma kvalitet som tidigare.
– Det är vad publiken vill ha. Vi kan ju inte komma ut och ha sämre ljud, det skulle inte funka, säger Mattias.
Och responsen från publiken har varit stor.
– Vi var på en spelning för ett tag sen och möttes av några grabbar i 20-25 årsåldern. De ropade att de ville höra 'Blå, blå ögon'. Det känns jättekul, säger Daniel som upplever att publiken är densamma men att fler yngre har fått upp ögonen för dansband.
– Vi var stora när vi la av, men det såg man själv inte då. Det är nu man har insett det, fortsätter han.
Just nu håller de på att spela in två nya låtar, som ska släppas inom den närmaste månaden. De kommer dock bara att lanseras digitalt.
– Det finns ingen marknad att som dansband släppa fysiska cd-skivor idag. Det funkar bara för Lasse Stefanz och Donnez, säger Daniel.
Tillbaka på folkparksscenen
Nu är Wahlströms redo att åter möta Vadstenapubliken. Det var 25 år sedan de sist spelade på scenen i folkets park, och på lördag är det dags igen.
– Vi hoppas att det kommer många, och att vädret är bra.
Hur är det nu, har gnistan tänds igen?
– Ja, fy sjutton alltså! Det här är så jäkla kul, säger Daniel med ett brett leende.