– Hon somnade in, natten till tisdag. Det kom hastigt och oväntat, säger sonen Andreas Lindaräng som sedan många år lever i Paris.
Ingegerd växte upp i Mellerud i Dalsland. Det var också där hon lärde känna blivande maken Ingemar.
"Sen säger det klick så småningom", uttrycker Ingegerd i en artikel 2014.
1977 flyttar paret, med barnen Andreas och Maria, till Vadstena där maken fått jobb på folkhögskolan. Ingegerd börjar som lärare på Platengymnasiet, i svenska, religion och drama.
Även hon har arbetat inom folkhögskolan i Vadstena och engagerat sig i Föreläsningsföreningen.
I rollen som den Heliga Birgitta möter hon publiken på Gräsgården. I fjol tilldelades hon Birgittastipendiet som hon kommenterade:
"Fantastiskt, jag blev väldigt glad. Min make Ingemar gick bort i december men jag ser det som att vi fått stipendiet tillsammans".
En annan kvinna som betytt mycket är Ellen Key.
Även Al Basma Center, en verksamhet för unga vuxna med utvecklingsstörning ligger henne nära hjärtat och hon firade sin 70-årsdag med en resa till Betlehem.
På frågan hur Andreas Lindaräng hoppas att människor ska minnas modern, svarar han:
– Hennes hattar! Det är lite på skoj och lite sant, säger han.
Nästa ord som dyker upp är "poesi" och "vardagsängel".
– När man pratar med folk har alla sin egen bild. Hon stod många väldigt nära. Var och en har sin egen Ingegerd.
Dottern Maria skriver:
– Jag önskar att andra kommer ihåg henne som ljus, energisk och varm. Hon var också omtänksam, hjälpsam och skarp.
Maria säger att Ingegerds kristna tanke gick ut på att hjälpa sin nästa.
– Det var inget hon basunerade ut, men hon var praktisk i sin kristna tro. Det vore fint om vi kunde ta med oss lite av hennes sätt att se människan och ibland tänka mer på andra än oss själva.
Fler röster:
Maria Jönsson, fd kultur- och fritidschef i Vadstena:
"Om man har tur i sitt liv så träffar man på en Ingegerd Lindaräng. Men det är få förunnat att ens göra det. Hon har berört en hel stad och hon har gjort det i 40 år i politik och kultur och som förälder, lärare och estradör".
Peter Karlsson, kommunalråd (M):
"Det var en väldigt färgstark person. Alltid glimten i ögat. Vi var bänkgrannar i kommunfullmäktige under flera år. Det var väldigt trevligt. Hon hade en förmåga att kunna säga ibland oväntade ord, men väldigt förlösande".
Anna Gullman, körledare:
"Hon var alldeles unik, generös och i verklig mening godhjärtad".