Inga Larsson bor i Vadstena och har badat sedan april förra året. Hennes man Lars Larsson hugger hål i isen varje morgon, varefter Inga hoppar i den vak som Robert Klasson sågade upp nedanför pumphuset förra helgen.
– Min man är en hjälte som hugger upp vaken varje dag.
Hur länge har du vinterbadat?
– Det här är första året, jag tror det är en "Coronaeffekt".
Inga och hennes kompis Camilla Mellberg sjunger i kör, men när den ställdes in i höstas visste de inte vad de skulle göra istället.
– Vi fortsatte bada. Vi hade siktet inne på "juldoppet" på julafton som ett gäng äldre damer brukar göra. De badar fram till hösten, gör juldoppet och sedan tar ett uppehåll i badandet.
– Jag tog det steget längre och fortsatte, skrattar Inga. Varför ska jag sluta nu?
Hur gjorde du innan vaken sågades upp?
– Det var hemskt, jag så var desperat. Jag blir nästan sjuk och får ont i hela kroppen om jag inte får bada. Det här är sådan enorm hälsoeffekt.
Inga beskriver att hon har problem med leder och muskler, vilket försvinner när hon badar.
– Jag gick hemma och vankade, vad ska jag göra? En och en halv vecka utan bad, jag höll på att bli tokig. Jag fick så ont överallt.
Inga har ytterkläder på sig över badrock och badkläder. Hon klär av sig och gör sig redo att gå i vattnet.
– Mössa och vantar är viktigt, annars blir det så fruktansvärt kallt. Vissa doppar huvudet, men inte jag.
Det är 7 minusgrader i luften och vattnet mäter minus 0,5 grader. En stege står på botten, en meter under isen. Den upptar hälften av det uppsågade hålet. Inga klättrar ner i vattnet.
Hur känns det?
– Underbart, det känns fantastiskt. Efter en stund kommer man in i andningen och bara andas lugnt. Sen kommer värmen i hela kroppen. Man kan ligga i ett par minuter, det är inga problem.
Den som har sågat upp hålet heter Robert Klasson. Han badar själv minst en gång i månaden året runt, vilket han gjort sedan 2005.
Hur kom du på idén att såga upp en vak?
– I februari brukar det vara svårt att komma åt vattnet. Går det inte så måste man ju ta sig ner ändå. Jag tog motorsågen och gjorde en egen vak.
– Det känns kul att många har uppskattat det. Många blev taggade och tyckte det var kul, de har längtat efter någonstans att kunna doppa sig.
Inga är glad att Robert sågade upp isen.
– Robert gjorde verkligen en god gärning när han kom med sin motorsåg. Han gjorde grovjobbet, sedan har vi förvaltat och vårdat vaken ömt, säger Inga.