Bengt Wigbrant lider inte av någon gammelmansröst.
Han är idag 84 år och har guidat i Vadstena sedan 1998. Vägen dit ledde från ett annat historiskt och religiöst centrum – Jerusalem.
Bengt Wigbrant har militär bakgrund och under ett FN-uppdrag i Mellersta Östern föll det på hans lott att också guida gästande delegationer i Jerusalem.
– Jag fick 14 dagar på mig att läsa in mig på historien, men jag fann det snabbt intressant och en genväg blev att ta till bibeln och besöka platser som nämns där, berättar Bengt Wigbrant.
Som pensionär hamnade han i Borensberg och letade efter något nytt att göra.
– En dag såg jag en annons i Corren om att Vadstena Guideförening sökte fler medlemmar. Jag tyckte att det passade mig perfekt.
Bengt Wigbrant är vältalig och den kraftfulla stämma som uppdraget emellanåt kräver är i behåll. När vi ber om ett röstprov där vi står på Gräsgården i Vadstena ekar det lika starkt mellan kungapalatset och klosterkyrkan som säkert en gång mellan regementet I 12:s kaserner i Eksjö.
Med guidningarna kom han även själv att bli Vadstenabo. Men med ålderns rätt har han slagit av en aning på takten. Han vill inte längre famna över hela Vadstenas historia. Han har lämnat det som har med slottet och sjukhustraditionen att göra.
Nu tar han bara uppdrag för Klosterhotellet. Han rings in när gäster eller större grupper av gäster vill veta mer om just det område de besöker. Och här – i byggnaderna runt Gräsgården – finns tillräckligt med stoff för en dryg timmes berättande. Som Birger Jarls kungapalats – som först var en festlokal där Europas medeltida kungahus kunde ses rumla om, innan det blev nunnekloster sedan Heliga Birgitta kopplat grepp om området.
Och när Birgitta kommer på tal märks Bengt Wigbrants engagemang som guide tydligast:
– Det som fascinerar mig är hur hon i Rom sitter och ger instruktioner in i minsta detalj hur det gemensamma nunne- och munkklostret och kyrkan ska byggas. Exakt var fönster ska sitta ... ja, i allt visste hon hur hon ville ha det. För mig är Birgitta intressant som den stora arkitekten. Jag är däremot inte guiden som kan berätta om hennes uppenbarelser.
Bengt Wigbrant ställer vid 84 års ålder ännu upp som guide i Vadstena. Men nu nöjer han sig med att berätta om området kring klosterkyrkan.
Bengt Wigbrant gillar att träffa människor och som guide får han förstås sitt lystmäte. Det minskade åtagandet har heller inte med automatik inneburit minskad publik.
– Nej, hotellet kan ha ett konferenssällskap på 70 personer som vill ha en visning. Då känner man sig "behövd". Det bästa en guide kan få är många frågor. Det man inte kan svara på, får man gå hem och ta reda på. Det är så ens kunskaper byggs på.
Under gymnasieåren blev författaren Fritiof Nilsson Piraten en favorit i hur en god historia ska berättas. En annan favorit – och inspiratör – blev snart också den produktive journalisten och historikern Jolo (Jan-Olof Olsson) och då i hur fakta kan presenteras.
Båda finns fortfarande med någonstans i bakgrunden när Bengt Wigbrant visar och berättar. Apropå att kunna ge svar eller inte, kan han ibland luta sig mot Piratens devis:
"En god historia präglas av förakt för sanningen, men av respekt för det sannolika".
– Alltså, vet jag inte exakt hur hög klosterkyrkan är, kan jag tillåta mig en rimlig uppskattning.
Med guidningarna kan han också i viss mån dryga ut pensionen.
– Arvodet gör att jag kan unna mig en flaska finare whisky, eller kanske ännu hellre en calvados.
För Bengt Wigbrant blir det en bonus och ytterligare ett inslag i ett gott liv.