Visst blir det snärjigt och väl mycket information på en gång, men det är fullt möjligt att ta sig från Birger Jarls 1200-tal till dagens Vadstena på en dag.
Correns inbitne Vadstenaredaktör och tillika fotograf samt den historieintresserade reportern som gått en guidekurs i ovan nämnda stad bestämde sig för att vara superturister under en dag.
Vi startar söder om Vadstena i naturområdet och Sveriges första ekopark Omberg. Vare sig man ska gå en egen tur med karta eller tillsammans med en naturguide är utgångspunkten Naturums trädgård vid Stocklycke.
Eftersom det är onsdag handlar den guidade turen om Alvastra och växterna. Efter att naturguiden Malin Granlund väglett en mor och dotter som vill ta sig runt på egen hand åker vi ner till klosterruinen. Som alltid drar guiden en kort sammanfattning om hur Omberg bildades och hur området sköts i dag i samarbete mellan länsstyrelsen och Sveaskog.
-- Jag ger en historisk tillbakablick om Omberg och berättar lite om klostret och hur det kom till. Munkarna som tillhörde cisterciensborden förde med sig mycket växter och man kan hitta mycket spännande bara man går och tittar bland stenarna, säger Malin.
Vi hittar bland annat lavendel, pepparmynta och vinruta. Naturguiden slår upp växterna i boken "Örtmedicin och växtmagi" och läser innantill om användningsområden och historia.
-- Många av växterna hör hemma i Medelhavsområdet och av det kan vi förstå att det var munkarna som förde med sig dem hit, säger Malin Granlund.
Efter att ha tagit adjö av Alvastra och Omberg skyndar vi mot Vadstena slott och upp till tredje våningen, den så kallade Drottningvåningen. Slottet började byggas av Gustav Vasa som en försvarsborg 1545 och i Drottningvåningen får besökaren höra det mesta värt att veta om Vasa och hans familjeförhållanden.
-- Margareta Leijonhufvud var Gustav Vasas andra hustru och när hon dog ska han ha sagt "att nu slutade solen att skina", berättar guiden Maria Reuterhagen och pekar på hennes porträtt.
Här får vi veta om hur den näst intill tandlösa Vasa sedermera gifte om sig med Katarina Stenbock och firade ett ståtligt bröllop, hur hans sinnessvage son hertig Magnus fick syn på en sjöjungfru och hoppade i vallgraven och hur slottet kom att tillhöra änkedrottningen Hedvig Eleonora.
Vi lämnar därefter kungligheterna för en stund och traskar vidare mot andra sidan stadskärnan för att lyssna till Vadstenas hospitalshistoria.
I Mårten Skinnares hus och Stora dårhuset vid Lastköpingsgatan är mentalsjukvårdens epok inrymd.
-- Historien jag ska berätta sträcker sig från slutet av 1400-talet till nutid och det började med en man som hette Mårten Skinnare, inleder Vadstenaguiden Jane Råsten sin berättelse.
Sedan vi inspekterat den för tiden högst ovanliga toalettinrättning i det som sägs vara Mårtens eget hus, får vi se exempel på mentalsjukvårdens behand-lingsformer och utveckling fram till nutid.
Efter att ha stått och gått känns det skönt att återvända till hamnparken och slå sig ner i rundturståget Hjulius.
Med Anders Gustavsson i förarhytten och Bengt-Olov Persson vid mikrofonen får vi en dos av Vadstena i kortform. Cirka en halvtimme tar turen och då får vi höra matnyttig information om slottets kanontorn, hur vänskapen mellan klostrets abbedissa och unionsdrottningen Margareta gav Vadstena stadsrättigheter år 1400, hur skvallerspeglarna i gränderna ser ut och var de elva nunnorna under ledning av Moder Karin bor i dag.
Våra grannar på de något smala sätena är Vadstenabor men i familjen är det bara femårige Gustav Brodén som åkt tåget tidigare.
-- Det har inte blivit av, konstaterar Peter Brodén.
-- Förra gången körde han fort men jag ramlade inte ur, berättar Gustav Brodén.
Vi avslutar vår dag med det som Vadstena kanske ändå är mest känt för, heliga Birgitta, hennes dubbelkloster och den mäktiga klosterkyrkan i kalksten från Omberg.
Här återser vi Maria Reuterhagen från guidningen på slottet som nu ska upplysa oss under en Birgittavandring.
-- Klostret var ett dubbelkloster och det unika var att abbedissan styrde över både nunnorna och munkarna.
Inne på Gräsgården berättas en mäktig skildring om Sveriges äldsta profana (ickekyrkliga) byggnad, Bjälboättens palats.
Huset uppfördes under Birger jarls tid som ett sommarnöje för de kungliga. Palatset tillhörde Bjälboätten fram till mitten på 1300-talet då det testamenterades av kung Magnus Eriksson till släktingen Birgitta för att hon skulle förverkliga sina visioner om ett kloster.
Birgitta skämdes över att palatset varit ett syndens näste och ville få alla att glömma vad det en gång i tiden varit.
Det lyckades hon med så väl att inte förrän arkeologer på 1950-talet började skrapa på putsen, upptäckte man att det som varit nunnekloster, krigsmanshus, fängelse och sinnessjukhus också var det gamla kungapalatset från 1200-talets mitt.
Här sätter vi punkt för vår historiska resa genom Vadstena.
Den som orkar kan dock fortsätta med en nattvandring i slottets kanontorn . . .