Projektet har varit igång i snart fyra månader. Och alldeles nyligen har delen med föräldraskapsutbildningen avslutats.
– Under 2021 fick vi ta emot många fler, framförallt ensamstående mammor, än vad vi brukar göra. Man såg ganska tydligt att de ville göra rätt men att man inte riktigt hade förutsättningarna, säger Snjezana Mrdjen, integrationssamordnare på Vadstena kommun.
Snjezana ansökte om medel från Länsstyrelsen och med hjälp av pengarna har samarbetet mellan Vadstena kommun med Vadstena folkhögskola och Flyktingmedicinskt Centrum (FMC) kommit igång. Bland annat har man anställt Losi Nader som projektledare.
– Projektet är så mycket mer är föräldrakursen, efter det kommer det bland annat vara en HLR-utbildning och framöver samarbete med näringslivet. Det är för att försöka fånga upp föräldrarna och barnen i samhället, säger Snjezana.
Några som deltar i projektet är Tsega Kbrom, Ferdos Mohammed Mussa Bilal och Hagat Mohamed.
– Jag ville vara med för att lära mig mer om Sverige, men också hur det är att uppfostra barn här, säger Ferdos.
– Eftersom vi kommer från en helt annan kultur så har det känts bra att lära sig om hur samhället fungerar här, säger Mussa.
Vad är den största skillnaden när det gäller barnuppfostran?
– I Sverige är det vanligare att man som föräldrar inte behöver leva tillsammans på grund av att man har barn ihop. Det fungerar att ta hand om barnen ändå, säger Mussa.
– I andra länder hjälper man barnen med den hjälp de behöver, men man kanske också slår dem. Det gör man inte här, säger Ferdos.
– Mänskliga rättigheter tas mer på allvar här, fyller Mussa i.
De alla känner att de har utvecklats mycket sedan kursstarten.
– När man lär sig saker är det enklare att inte vara rädd för att göra fel, och då kan man slappna av. Så jag är inte rädd längre, säger Ferdos.
Gruppen är enade om att det blir mycket enklare att ta sig fram i samhället när man bemöts av vänliga och förstående människor, vilket de tycker att de har gjort i Vadstena.
– Det stärker mitt självförtroende när någon pratar med mig, säger Tsega.
Nu ser de fram emot att fortsätta studierna.
– Alla har varit så delaktiga och sugit åt sig all kunskap. Det är ett kvitto på att vi har lyckats. Vi har nog aldrig kunnat avsluta i tid, skrattar Snjezana Mrdjen.