Gestaltningen av människor, vem de var, saknas i många historieböcker, tycker Eva Mattsson.
Eva jobbade bland annat som penningmäklare i slutet på 80- och början på 90-talet, blev senare vd, både inom privat och offentlig sektor. Hon tillträdde också som första kvinnliga vd för Eon vid millennieskiftet. Men att bli chef, har aldrig varit en drivkraft, säger hon.
– Näe, jag hade ingen tanke på just det, eller att tjäna pengar. Jag tyckte att det var roligt att lära mig och utveckla saker. En stor drivkraft var också att åstadkomma saker i handling.
Att vara kvinna på höga poster tyckte hon inte var svårt i sig. Däremot kunde hon ibland uppleva att det inte alltid var de ekonomiska, långsiktiga resultaten som räknades. Hon har stött på jobbkulturer där kvartalsrapporter och snabba cash värderats högre, säger hon.
Av etiska skäl och långt pendlingsavstånd valde hon att säga upp sig från tjänst i början på 2000-talet.
– Jag sa upp mig helt utan fallskärmar.
Istället startade hon egen firma och jobbade med att se över olika företags intäkts- och kostnadsströmmar.
Eva reflekterar över uttrycket "vilja starta eget". Hon säger att det rent allmänt används lite slarvigt i dag, som att det bara är något man kan göra utan att först ha en god idé.
– Man ska göra det man är bäst på och kunna sälja det man gör.
Eva ser sig själv som en kreativ person som gärna vill se möjligheter. Hon tycker också om det ekonomiska tänkandet. Parallellt med de egenskaperna har hon alltid haft ett genuint intresse för historia, arkitektur och stora byggnader. Även om det låter lite osannolikt att hon via sina tidigare arbetsplatser hittade vägen till konstvetenskapen, är det lite så.
– Ett stort fjärrvärmeverk är en fantastisk byggnad och avfallspannor är intressanta logiska hantverk. De är nutidens stora monument, säger hon och ler.
2006 startade hon företaget "Bring to life" och började samtidigt studera konstvetenskap och kommunikation. När hon två år senare flyttade till Vadstena började hon att guida på slottet och slogs då av en önskan att vilja levandegöra historien på ett nytt sätt. Det gjorde hon också genom att ikläda sig rollen som drottning Katarina Jagellonica, vilket ledde till föreställningar på flera olika slott i landet, men också utomlands. 2018 kom debutboken "Furstinnan", en biografi om Jagellonica.
Eva Mattsson uppskattar Vadstena för lugnet, den internationella prägeln - och bykänslan.
I år släppte hon "Vasarna" som inom kort kommer att distribueras till samtliga bibliotek i landet, efter ett beslut från Kulturrådet.
Eva berättar att hon kanske hade kunnat få redan sin första bok utgiven av ett förlag. Men hon säger att hon då skulle ha fått delar av sitt manus struket. Att själv få bestämma över sina ord, men också resten av bokprocessen, har varit och är viktigt för henne och hon samarbetar med flera lokala aktörer.
Enligt Eva är det oerhört svårt för nya författare att komma fram.
– Kulturbranschen är det mest konservativa jag varit med om och man måste ha stort kontaktnät.
Hon säger att hon försöker vara så nytänkande som det går inom genren facklitteratur. Även om hon i vissa partier i sina böcker väljer att levandegöra händelser är det viktigt att större delen bär sig genom relevant fakta. Hon är lite kluven till författare som skriver skönlitterärt om historiska händelser.
– Jag kan tycka att det är en skymf mot historiska personer. Man måste ha en ganska stor kunskap om vad som hände i historian annars kan det bli så tokigt.
Rosor i form av renässansstrukatur möter läsaren på första sidan av debutboken "Furstinnan".
Att Eva är egenföretagare tror hon inte många vet. Snarare, säger hon, är nog bilden att hon är en kulturpersonlighet som skriver och guidar på slottet.
Men att driva en process från idé till produktion är både tidskrävande och kostsamt, enligt Eva. Tack vare bidrag från olika fonder och företag, samt egna medel, har hon lyckats.
– Det finns ingen bok i den här genren som kan finansiera sig själv.
I dag kan hon livnära sig på sitt företag, som även inkluderar arbete som föreläsare och kulturproducent.
Att hon valde ett engelskt namn på verksamheten, trots att hon jobbar med svensk historia, har sin förklaring.
– Mycket av det jag skriver handlar om historiska personer i ett internationellt sammanhang. Historia är ju internationell, men man kanske inte uppfattar det så.
Inom två år hoppas hon på att släppa en ny bok. Det finns också en nyfikenhet i att bli förläggare åt andra. Men målet, på sikt, är inte att växa eller övergå till förläggarskap.
– Skrivandet är roligast och min huvudnerv, säger Eva Mattsson.
Att kungen personligen tagit sig tid att skriva under ett anslag som tilldelats henne tycker hon känns kul.