En av guldminiatyrerna som fanns vid utgrävningen vid Vadstena, under projektledning av arkeologen Martin Rundkvist.
Utgrävningen som pågått i fyra veckor i sommar i byn Aska nära Vadstena har resulterat i sällsynta fynd i form av 23 guldminiatyrer. Dessa är små som en fingernagel, gjorda i tunt hamrat bleck och härstammar från vendeltiden, kring år 700 e.Kr.
– Det kom som en glad bekräftelse på att Aska i Hagebyhöga är en av Östergötlands absolut mäktigaste platser under den här tiden, säger den ledande arkeologen Martin Rundkvist om fynden.
Den första miniatyren hittades i slutet på juli. Sedan dess har arkeologerna på plats funnit några varje dag. Studenten Emily Becker var den första att hitta en guldminiatyr vid sommarens utgrävning i Aska.
– Jag blev förstås överlycklig, säger Rundkvist om studentens fynd.
Guldminiatyrerna är förhistoria, från en tid då ingen i Sverige skrev något, menar han.
– Vi vet inte precis hur man tänkte om de här grejerna, men man kan förstå dem ifrån texter som är lite yngre och texter som är ifrån andra platser. Det verkar det som att de här guldgubbarna föreställer gudar eller makthavare, kanske makthavare som hävdar att de härstammar från gudarna.
Han fortsätter:
– De kungliga ätter som vi har skriftliga uppgifter om hävdar allihopa bestämt att de härstammar från den ena eller den andra asaguden. Då säger religionsvetarna att det inte är en slump att det är ett par som kramas på bilderna, utan att det är förfadern och förmodern som gifter sig med varandra och ger upphov till den här kungaätten.
Vi vet inte alls vad de här som bodde i Aska hette, men bilderna de lämnat efter sig tyder på att de kanske tänkte på ett liknande sätt, fortsätter han.
Dr. Martin Rundkvist, projektledare för utgrävningen, på plats under arbetet.
Rundkvist själv har aldrig tidigare funnit en guldminiatyr vid en utgrävning. 2008 hittade han och hans kollegor dock en mönstermatris som guldgubbarna framställs med.
– Då blev vi väldigt upphetsade. Det är roligt att hitta guldgubbar, men de kan man flytta på. Det händer att folk stoppar dem på sig, reser till en plats och lämnar dem där. Den här mönstermatrisen visar var man tillverkar guldgubbarna och det är ännu ovanligare.
Hur känns det att ni hittade inte bara en utan hela 23 stycken?
– Det känns 23 gånger så bra, svarar han och skrattar till.
Den generella tumregeln vad gäller arkeologi är att allting från samma fyndplats ska finnas på samma museum. Om den tumregeln följs i detta fall kommer gubbarna ställas ut på Länsmuseet i Linköping inom kort.
– Det är bökigt för forskningen om man måste åka runt mellan tre olika ställen för att få se något som kommer från samma 200 kvadratmeter. På 1980-talet gjorde man små provundersökningar på den här platsen. Det finns en del blygsamma fynd från den grävningen och de finns på Länsmuseet.
Studenter från Stockholms universitet var till hjälp vid utgrävningen i Aska.
Nästa steg blir att undersöka byns gravplatser.
– De är överplöjda, så tillsammans med Sveriges Metallsökarförening kommer jag undersöka gravplatserna och se vad som ligger och snurrar i ploglagret efter att gravfälten har blivit överplöjda.
Han berättar att Östergötlands två rikaste, vikingatida gravar hittades vid tidpunkten för överplöjningen.
– Jag är övertygad om att jag kommer hitta resten utav gravarna som inte lades märke till eller undersöktes på ett sätt som vi känner till arkeologiskt. Det vore väldigt kul om vi kunde hitta saker i det plöjda som är samtida med guldgubbarna, så vi ser en koppling mellan makten i huset och makten ute på gravfältet.