– Julen i klostret var naturligtvis framför allt en religiös högtid, säger Markus Lindberg.
Han är chef på Sancta Birgitta klostermuseum i Vadstena och kan berätta om nunnornas liv i det kloster som fanns i Vadstena mellan cirka 1370 och 1590.
I klostret förbereddes alla religiösa högtider med fasta. Julfastan inleddes på luciamorgonen.
Markus Lindberg betonar att den inte innebar svält.
– Man åt enklare, men så att man klarade livets nödtorft. Fastan skulle vara en kroppslig och själslig rening inför högtiden.
Det innebar bland annat att kött skippades under fasteperioden. Fisk var däremot tillåtet.
– Och så bröd, det var basen i allt. Dessutom frukt, oftast äpple eller päron.
"Vanligt folk" kunde börja sitt julfirande vid solens nedgång på julaftonen. I klostret fick man vänta ytterligare några timmar, till midnatt då julmässan inleddes.
– Jag tror att nunnorna upplevde den som extra festlig. Det var en storslagen gudstjänst, med mycket folk och prästen i sin bästa ”gå borts-mässhake”.
Extra festlig var även juldagsmåltiden.
– Hur man skulle äta då finns beskrivet i ett tillägg till klosterreglerna. Man åt som normalt på söndagar som var festdag, men med lite extra, säger Markus Lindberg och beskriver rätterna: Köttsoppa som förrätt. Färskt eller salt kött samt stekt kött till huvudrätt och bröd som bas till detta.
– På kvällen åt man fisk.
Drycken var öl, som alltid annars. Varje nunna drack omkring tre liter per dag av den dryck som Markus Lindberg tror kan ha hållit folkölsstyrka.
Men vid stora högtider som jul och påsk kunde det ibland bjudas flottare.
– I klostrets bokföring från 1550 kan man se att mjöd köpts in, bland annat till juldagen. Mjöd ansågs som finare och var alkoholstarkare.
Det var flera hundra år kvar innan granen och dansen kring skulle bli aktuell. Men Markus Lindberg berättar att nunnorna ändå fick tillfälle att göra något som i viss mån kan jämföras med det.
– Man hade en procession. En nunna med kors gick först, sedan en med rökelse och alla de andra nunnorna efter sjungandes julpsalmer.
Julklappar var det inte tal om.
– Nej, men man lade säkert särskild omsorg om tjänstefolket och gav extra allmosor till behövande utanför klostret.
Markus Lindberg tror att nunnorna, precis som de flesta andra människor, såg fram emot julen som familjehögtid.
– De andra systrarna var ju deras familj.