Just nu ställs många av Eivors blommor in för vinterförvaring och att blommor är lite av en passion kan man inte missa. I somras fanns 90 krukor med blommor utplacerade på tomten i Skedet.
Det innebär det mycket vattning.
– Det kan ta en timme varje kväll, men det är ett rent nöje, säger hon.
På den drygt 2000 kvadratmeter stora tomten odlar hon även mycket ätbart och här huserar en tupp, tre hönor och katterna Lilla Grå och Morris.
Hon berättar att intresset för naturen och miljöfrågorna alltid varit stort. Hon ser sig själv lite som en "planetskötare".
Vi börjar med att backa bandet och hamnar då en bra bit norrut.
– Jag är född på en bondgård i norra Jämtland som nummer två av fyra flickor. Det tror jag har haft betydelse. Jag har tänkt mycket på det på sistone. Jag tror att det var bra att vi inte hade någon bror.
Det innebar att de fick delta i mycket mera på gården än vad flickor annars fick göra på den tiden.
– Vi fick en bra självkänsla när vi klarade av saker. Vi är starka damer alla fyra och vi hade en barnvänlig och kärleksfull uppväxt så alla fyra har skaffat oss jobb som har med barn att göra.
Äldsta systern blev barnmorska, Eivor barnsjuksköterska, tredje systern förskollärare och yngsta systern lågstadielärare.
– Jag har ett väldigt intresse för barn. Som politiker har jag tänkt att om vi skapar ett samhälle som är bra för barn så är det ju bra för alla, säger hon.
Hon började sin sjuksköterskeutbildning i Östersund, men när det var dags för specialistutbildningen behövde hon flytta.
– Jag hade redan från början bestämt att jag ville bli barnsjuksköterska så då fick jag flytta till Stockholm.
Efter avslutad utbildning började hon jobba i Stockholm. Under tiden i Stockholm hann hon träffa sin dåvarande man och tillsammans fick de tre pojkar.
1973 blev det flytt till Östergötland.
– Det var trevliga år i Stockholm, men hela tiden sade vi att vi ska flytta ut på landet när barnen ska börja skola. Så vi var grönavågare.
De letade efter något som de hade råd att köpa.
– Så hittade vi ett litet ställe nere vid Tåkern. Omodernt med kallvatten inne, el fanns det men dass på gården.
Det fanns ingen barnklinik inom rimligt avstånd.
– Då fick jag jobb på BB och gyn, säger hon och berättar hur ovant det var att träffa vuxna patienter efter att under flera år jobbat med barn och familjer.
Huset vid Tåkern moderniserades och var familjens hem under flera år. 1987 skilde de sig och Eivor flyttade in till Vadstena.
Hon fortsatte att jobba på lasarettet i Motala, men började efter en tid på barnkliniken och fortbildade sig.
– Jag blev barnallegispecialistsjuksköterska till sist då. Astma och allergi var min huvudsakliga sysselsättning sen, säger hon och fortsätter:
– Jag har alltid älskat mitt jobb. Jag jobbade tills samma år som jag fyllde 74. Jag har alltid trivts och inte haft lust att bli chef eller så. Jag gillar att ha direktkontakt med barnen och familjerna.
Även om jobbet varit oerhört viktigt för Eivor så har hon hela tiden haft en mycket aktiv fritid och även där engagerat sig i barnens fritid.
Snabbt blev hon klassmamma och därefter ordförande i Hem och skola-föreningen.
– Sedan började ju ungarna spela fotboll i Borghamns IF. Det var väldigt många barn här nere då.
Hon engagerade sig i ungdomssektionen i idrottsföreningen och var bland annat med och arrangerade knattefotbollsturneringar.
– Det var roligt, en riktig bygemenskap. Då kom man verkligen in i bygden här.
Innan flytten från Stockholm hade hon läst om Skogsmulle och Friluftsfrämjandet.
– När jag kom hit tog jag kontakt med Friluftsfrämjandet och frågade om de hade Mulle i Borghamn.
Hon fick svaret att de inte hade det men att hon gärna fick starta det.
– Ja, och då gjorde jag det då.
Det här var 1975 och direkt blev det en stor barn- och ungdomsverksamhet i Friluftsfrämjandet.
– Sedan har jag ju hållit på med det i resten av mitt liv. Det har jag inte släppt någonsin, säger hon.
Fortfarande är Eivor Skogsmulle även om hon inte längre är huvudansvarig för Mulleverksamheten.
– Jag tror att det är så himla viktigt med barns engagemang ute i skog och mark. Det är då de lär sig något om ursprunget och att man är en del i ett stort system, att vi tillhör ett kretslopp.
1998 kastades hon rakt in i politiken. Då levde hon med Bertil som hon träffat när hon i början av 1990-talet gick en kurs i skidåkning i Jämtland.
Bertil jobbade med Agenda 21, handlingsprogram för arbetet med miljö och utveckling, som FN tog fram 1992.
– Till valet -98 blev han tillfrågad om att stå på Miljöpartiets lista. Jag kommer ihåg att Sten Mattsson dök på oss på Konsum och frågade om Bertil ville stå på listan och då tittade han på mig och sade "du kanske vill stå du också?". Och jag svarade att det kan jag göra, säger hon och fortsätter:
– Så det var inte ett djupt engagemang i Miljöpartiet först utan det började baklänges på något sätt.
Efter valet blev engagemanget desto större. I Vadstena bildade Socialdemokraterna politisk majoritet ihop med Vänsterpartiet och Miljöpartiet.
– Det blev ju en kanonkarriär för då fick vi ju flera poster som vi skulle besätta. Vi som var så himla nya Bertil och jag.
De hade hunnit vara med på några möten i partiet under sommaren.
– Men vi hade ju egentligen ingen politisk skolning, men det fanns ju lite kurser att gå så att man lärde sig hur gången är i en kommun.
Hon tycker själv att hon egentligen har för dåligt tålamod för den tid saker tar i en kommunal organisation.
– Men det var väl någon mening med det också kanske, att jag skulle lära mig tålamod.
Det politiska engagemanget har pågått sedan dess och det är först nu hon valt att avsäga sig politiska uppdrag.
Med 22 år som fritidspolitiker i kommunen och flera föreningsuppdrag lyckades Eivor även klämma in teater och sång på fritiden.
Temafester i Strå bygdegård i mitten av 1980-talet ledde till bildandet av revygruppen Strålarna.
Bygdegården köptes av kommunen för en krona.
– Vi hade påskrevyer för vi blev aldrig färdiga till nyår. Vi skrev alla nummer själva och det var väldigt roligt.
1988 gjorde landstinget en stor satsning på fyra dagar fortbildning för vårdpersonal. Varje dag skulle avslutas med en timmes underhållning. Och Eivor fick frågan om att vara med. Och tackade ja.
Den revygruppen var sedan aktiv i tio år.
På fritiden har hon även fått in odlandet, engagemang för bygden och körsång. Tre saker som fortfarande engagerar.