Senast som det lilla ånglokets tuffande hördes i Vadstena var 2015. Även om det är ett par år kvar tills dess att loket återigen rullar kommer premiärdatumet allt närmare och det återstår fortfarande en del arbete på loket. Bland annat ska hjulen monteras tillbaka på loket på det 12 ton tunga tåget.
– Vi vet inte exakt allting som behöver göras. Men anledningen till att loket togs ur drift var att hjulringarna var slitna. Nu har vi sprillans nya hjul. Det vi håller på med nu är att renovera alla lager på loket, säger Chris Weightman.
1990 kom loket till Vadstena och användes för att köra turister. Under åren har renoveringsbehovet ökat och 2015 svalnade ångpannan – sedan dess har tåget stått stilla. Sedan loket togs ur trafik har det ägnats en del timmar åt att reparera det 91 år gamla loket.
– Det är svårt att säga hur mycket tid vi lagt ner för vi räknar inte antalet timmar som vi lagt ner. Utgångsläget har varit att vi ses här lördagar mellan 9 och 12. Då ska vi hinna fika en gång också. Trots det får vi väldigt mycket gjort, säger Magnus Reimhagen, som är ordförande för föreningen.
De tre medlemmarna ur föreningen längtar tills dess att loket är klart och åter kan tuffa på. 2023 hoppas de kunna ställa sig i förarhytten för att köra den halvtimmeslånga turen till Fågelsta.
– Man får köra i 25 kilometer i timmen. Och vi ser väldigt mycket fram emot när vi får köra med loket igen. Det kommer bli en spännande möjlighet för föreningen, säger Magnus Reimhagen.
Att köra ånglok är speciellt, berättar Christer Brimalm, som körde ångloket på 90-talet. Han beskriver det som om att man nästan kör ett levande väsen, någonting som har en själ. Innan man ens kan börja tuffa måste man "väcka" ångloket genom att elda igång maskineriet så att det blir varmt. Därefter är det hela tiden ett samspel mellan rälsen, loket, eldaren och föraren.
– För mig så älskar jag gammal teknik, det är enkelt och man kan förstå det. Men det är också att loket matar alla sinnen. Det är doften från kolet och oljan. Man känner värmen från loket, det tuffar och låter, man får väldigt mycket, säger Chris Wieghtman.
– Det är en levande maskin på något vis och personalens insatser har stor betydelse för hur loket kan prestera, säger Christer Brimalm.