- Nu vill jag tala med alla föräldrar - adjö, sjas iväg med er, utbrister guiden Elizabeth Wrangsjö och viftar med armarna.
Det är lördag eftermiddag och 26 barn har mött upp på borggården för att delta i en barnvandring på slottet där varken mammor eller pappor får gå med.
Några av barnen tycker att det känns lite läskigt först, men nervositeten släpper allt eftersom Elizabeth Wrangsjö fångar deras uppmärksamhet och lär dem hur de ska bocka och buga sig korrekt inför hertig Magnus och prinsessan Cecilia när de dyker upp.
Barnen är i åldrarna sex till tolv år och de tittar med stora ögon mot alla dörrar på borggården, ännu syns inte syskonparet Magnus och Cecilia till.
Så plötsligt, kommer de gående mot barnen. De bugar sig lätt och barnen bugar tillbaka.
- Vill ni följa med in i vårt slott? frågar hertigen (Jonas Jolsta).
Barnen svarar snabbt ja och följer efter Cecilia (Jane Råsten) mot bröllopsentrén.
- Nu ska vi räkna trappor, utbrister hertig Magnus och barnen börjar snabbt att räkna högt och ljudligt medan de följer de många trapporna upp i slottet. När de väl är uppe på våningen börjar Magnus och Cecilia berätta om sin stora familj med alla syskon.
Magnus skojar mycket med barnen medan Cecilia ojar sig över honom och ideligen utbrister:
- Ja min bror är lite tokig förstår ni.
I hertigens sängkammare får barnen ställa sig runt sängen, som är betydligt kortare än våra sängar är i dag.
- Vi sitter och sover förstår ni. Om man lägger sig ner då drunknar man inifrån. Första tecknet på det är när någon snarkar, säger Magnus varpå en lite pojke utbrister:
- Min pappa snarkar.
Magnus frågar vidare om några av barnen har ett likadant tak över sina sängar som han själv har.
- Har ni inte det får ni sängen full av löss. De ramlar ner från väggarna på natten. Sen kan man lägga dem på mackan så smäller det när man äter, skrockar han.
- Fy vad äcklig han är, säger Cecilia och grimaserar.
Men barnen tycker att han är rolig.
Rundturen på slottet utmynnar så småningom i att det dyker upp ett brev. Svarte Ruben har stulit Cecilias smycken varpå barnen får ge sig runt i salarna och leta. Längst ner i nordvästra kanontornet är det mörkt och svalt. Där nere är det flera barn som tar en kompis i hand och deras ögon är uppspärrade av både nervositet och förväntan. Smyckena kan finnas där. Slutligen återfinns de i fängelsehålan och det är åttaårige Erik Kinnunen som får äran att lämna tillbaka dem till Cecilia som glatt ger honom en kram som tack.
Innan vandringen är slut bjuds barnen på saft och godis. Ett diplom delas också ut till vart och ett av dem som tack för att de hjälpt till att hitta de stulna smyckena.
- Det här var jätteroligt, säger David Samuelsson sex år.
- Och spännande, utbrister kusinen Filip Helge fem år.
- Det var bäst när vi hittade halsbandet, summerar Sigrid Gustavsson, 9, vandringen.