Anders har mycket att berätta om naturens pyttesmå levande varelser.
Vintermyggor liknar små harkrankar och är i storlek ungefär som stickmyggor.
– De är skira och slanka med långa, tunna antenner, ben och vingar, beskriver Anders.
Som namnet antyder är de mest aktiva under den kallare delen av året, även mitt i vintern om temperaturen inte är för låg. Och de sticks inte.
– Faktum är att bara ungefär 53 av 3400 myggarter i Sverige är stickmyggor.
Anders intresse började med fjärilar och gick via nattsländor till vintermyggor.
– Mina föräldrar hade inget intresse för biologi, men vi hyrde ett sommarställe på Västkusten. Där umgicks jag mycket med en kusin och en kompis till honom som samlade fjärilar.
Anders fortsatte samla fjärilar till 1965 då han flyttade till Umeå för att forska i biologi. Några år senare fick han åka på doktorandresa till Messaure, Jokkmokk. En tysk forskare hade startat en forskningsstation där. Anders hade vid det laget börjat fundera på att gå vidare till någon annan grupp insekter. En tanke han nämnt för en studiekamrat var nattsländor.
– När vi sitter där frågar den här tyske forskaren om någon är intresserad av att studera nattsländor. Min kamrat räcker direkt upp handen och säger: ”Ja, Anders är!”
Verandan försvinner nästan i grönskan.
Detta ledde till att han fick med sig en speciell sorts insektsfälla.
– Den har ett tak, en fläkt, en lampa som drar till sig insekterna, en tratt och så tolv burkar som gör att dygnsfångsten delas upp i tvåtimmarsintervaller.
Då kan man studera hur insekterna rör sig i olika ljusförhållanden. Han satte upp fällan i Rickleåns mynning i Bottenviken 1968 och den satt uppe i sex år.
– På detta sätt fick jag in en halv miljon nattsländor som jag har sorterat och artbestämt.
1978 flyttade han till Linköping och kom att studera småkryp i vatten i trettio år. När han gick i pension flyttade han och frun till Vadstena. I Huskvarna hade han en bekant som studerade harkrankar.
– Jag skulle skicka harkrankar till honom från fällorna vid Rickleån och blev tvungen att sortera ut vintermyggorna. Då blev jag nyfiken på att studera dem närmare. Jag tycker att det är spännande med insekter som har ett avvikande beteende, som flyger vid ”fel” tid, som vintermyggorna.
I sprit sparas vintermyggorna till dess det blir tillfälle att plocka fram och studera dem genom stereolupp.
I sådana här rör med sprit i botten samlar Anders vintermyggorna.
Men i början var det svårt eftersom det inte fanns någon samlande litteratur. Även idag är vintermyggor ett väldigt outforskat område.
– Om man är en kryssartyp är det lätt att hitta nytt om man ger sig in på ett område få intresserar sej för. Jag har hittat två okända vintermyggor, även om jag inte har beskrivit dem ännu.
De flesta vintermyggor han studerar nu har andra samlat in och vill få hjälp med att artbestämma. Men periodvis går han också ut på verandan på kvällarna och samlar in. Med åren har han själv fått svårt att ta sig ut i naturen, så det har blivit ett sätt att fortsätta samla ändå. Han visar små plaströr med lite sprit i.
– Det är en helt vanlig lampa och mycket vitt runt omkring. De samlas på väggarna eller i taket nära lampan och då drar jag med röret så att de ramlar i.
Sedan plockar han upp en i taget och studerar dem i en stereolupp. Den ser ut som ett mikroskop, men skillnaden är att ljuset kommer uppifrån. Han kan få 80 gångers förstoring.
– För att artbestämma behöver man studera könsdelarna från olika håll. Det är inte många man kan artbestämma utifrån ett fotografi.
Anders har en stor samling och mycket kvar att utforska. Han hoppas att fler ska få upp ögonen för att myggor inte bara sticks.
Han hoppas att fler ska få upp ögonen för att myggor inte bara sticks.
Trädgården är trivsamt vildvuxen och där trivs bland annat fjärilar. Vid detta tillfälle blommar massor av oregano och fjärilen påfågelöga har just landat på en.
På den här verandan samlar Anders vintermyggor. Lampan i bakgrunden lockar dem till platsen.