Runt millennieskiftet gick Rickard Söderberg på Vadstena sång- och pianoakademi. Innan dess hade han gått pianistutbildningen på Musikhögskolan men ville därefter satsa på sången. Han förklarar att skolans rykte påverkade beslutet att söka till Vadstena.
– Det var dit jag ville. Alla som hade gått där visste att de gick raka vägen in på Operahögskolan sedan, säger han.
Vad betydde skolan och utbildningen för dig?
– Jag som redan hade gått på Musikhögskolan och kommit till Vadstena kände att det fortfarande var en otroligt viktig tid, både för min egen utveckling som människa att få vara i den miljön, men också för min utveckling som musiker.
Rickard Söderberg minns att han upplevde utbildningen som mycket professionell.
– Jag fick lära mig både instuderingsteknik och alla grunderna för arbetet som operasångare.
Han uppskattade att få jobba med själva uttrycket, men också möjligheten att förkovra sig på ett intensivt och koncentrerat sätt.
– Det är ganska unikt.
Han vill inte spekulera i om utbildningen lagt grunden till den han är i dag, men alla möten har haft en viktig betydelse.
– Jag knöt kontakt med människor som jag fortfarande arbetar tillsammans med. Det var en oerhört kreativ miljö för att skapa det sammanhang jag sedan kom att leva och arbeta i.
Rickard Söderberg säger att de verktyg han fick på skolan är hjälpmedel som han fortfarande använder sig av.
Att Folkuniversitetet väljer att pausa utbildningen gör honom berörd.
– I natt (läs onsdag) var jag ledsen. Nu är jag arg, säger han.
Söderberg framhåller att han skulle vilja se kulturminister Parisa Liljestrand hantera frågan, sett till hur viktig den kulturella återväxten är i landet. Likaså, poängterar han, är den kulturexport som Sverige är känd för, något som inte kommer av sig självt.
– Att lägga ner linjen i Vadstena, det vittnar om ett samhälle i förfall. Det är en så oerhört ikonisk plats, säger Rickard Söderberg som inte alls tror att det handlar om en paus av utbildningen.
Han är orolig, att om inte linjen återupptas kommer effekterna att märkas av i hela landet- och bland orkestrar i Skandinavien.
– När man går på ett fyrtorn, som musiklinjen i Vadstena, då visar det att inget är heligt och den som får betala är hela samhället.