– Det finns så många utsatta barn. Vi möter dem både i jobbet och på fritiden, säger Lisa Hermansson.
Lisa jobbar på Fritidscentrum i Vadstena och har nu tillsammans med Mia Hallonsten som jobbar på Vadstena bibliotek fått Lions Kreativitetsstipendium.
Lions fick in tio nomineringar, men enligt Anders Agnemar var det ingen tvekan om att det var just dessa två som skulle prisas.
– Jag gick och var glad i flera dagar när jag fått klart för mig hur de jobbar, säger han.
Mia och Lisa började samarbeta för fem år sedan på grund av att deras verksamheter många gånger går in i varandra. I jobbet har mycket handlat om att ordna aktiviteter på lov och fritid för barn och ungdomar i Vadstena.
De påpekar vikten av att barnen har trygga vuxna och det ska det finnas i deras verksamheter.
– Det handlar om att se de här barnen, säger Mia.
Det är viktigt för dem att alla inkluderas när aktiviteter ordnas.
– Det här är Vadstenas barn. Det handlar inte bara om flyktingar utan om alla utsatta barn, säger hon.
Det krävs mycket stöd, samtal och logistik för att alla ska kunna vara med. Många frågor som behöver svar, kläder och mat kan behöva fixas och barn kan behöva hämtas till aktiviteten.
– När vi ska göra aktiviteter ska det vara gratis och tillgängligt för alla, säger Lisa.
För många av barnen kan det dessutom vara ett stort steg att komma utifrån och vara med i ett sammanhang där man inte känner någon tidigare. Därför krävs stöd och personliga kontakter både med barnen och deras föräldrar.
– Att bygga relationer tar tid, säger Lisa.
Alla frågor som annars skulle ställts till en vuxen i hemmet ställs nu till dem i stället. Saker som för många kan tyckas självklara kan behöva förklaras om man exempelvis inte vet vad ”matsäck” är eller att man inte varit med om att träning sker på bestämda tider och dagar.
Eftersom de båda brinner för att hjälpa Vadstenas barn och unga har engagemanget sträckt ut sig över fritiden och omfattar även de bådas familjer numera. Allra mest arbete lägger de båda ner helt ideellt och båda har dessutom öppnat upp sina hem som jour- respektive familjehem.
Mia hade en tid så många som kom hem till henne för att få hjälp med blanketter eller få svar på frågor att det inte var helt hållbart.
– Så jag startade upp språkkafé, säger hon.
Språkkaféet på biblioteket har många deltagare.
Över tid har relationer byggts upp.
– Vi har fått vara med på bröllop, dop och till och med förlossning, säger Mia.
Mycket handlar om att hjälpa till rent praktisk. Mia har till exempel haft övningskörning.
– Vem övningskör man med om man inte har en släkting, säger hon.
De har även dammsugit sina kontaktnät och ordnat jobb åt familjer och introducerat barn till olika aktiviteter och idrotter.
Det som innebär ett stort jobb är att ha koll på alla barns olika träningstider. Det handlar om att kolla tider, besöka familjerna, skriva in tider i deras kalendrar, se till att alla har de kläder eller utrustning som krävs och därtill många gånger sköta hämtning till träningen.
– Ett tag hjälpte jag 21 barn, säger Mia.
För föreningarna är det säkert enkelt att lägga ut information i sociala medier, men de som inte har tillgång till det eller kanske inte ens har en telefon blir det problematiskt.
– Här behöver hela samhället bli bättre och hitta en annan lösning, säger Mia.
Anders Agnemar hoppas att fler ska engagera sig så som stipendiaterna gör.