Tibetanska buddhistmunken Pema Dorjee har inte levt ett innehållslöst liv. Han föddes i Tibet men flydde till Nepal när han var 9 år och levde länge på Nepals gator. Sedan dess har han studerat buddhistisk filosofi, varit rektor på en skola och flyttat till Dharamsala i norra Indien där han bor kvar. I dag är Pema Dorjees liv fullspäckat.
– Jag bygger skolor och barnhem, behandlar sjuka och fattiga personer, hjälper äldre och handikappade. Jag arbetar med en stor variation av välgörenhetsprojekt i Nepal och Indien, säger Pema Dorjee.
Förutom all välgörenhet arbetar Pema Dorjee i Nepal på uppdrag av Dalai Lama, och så reser han runt jorden för att föreläsa. Under tisdagen var han i Vadstena, för tredje gången, med föreläsningen "Att möta motgångar på ett annorlunda sätt", arrangerad av Ulrika Säljeby.
– Jag ska prata om buddhismen i vardagen och om hur vi kan bli fria från lidande, säger Pema Dorjee.
Under sina föreläsningar brukar Pema tala i ungefär 45 minuter innan han öppnar upp för frågor. Den vanligaste frågan som Pema får är: "Vad är meningen med livet?".
– Alla vill vara lyckliga, ingen vill lida. Så det bästa sättet att få ett meningsfullt liv är att hjälpa andra som lider, att hjälpa andra bli lyckliga.
Pema tycker inte om alla kategorier som människor placerar sig själva och andra i. Överklass och underklass. Högutbildade och lågutbildade. Fattiga och rika.
– Det vore bättre om vi såg varandra som en mänsklig familj, säger han.
Enligt Pema är människor beroende av varandra för att överleva.
– Min lycka beror på dig och din lycka beror på mig. Vi är så sammankopplade, sammansvetsade. Vi kan leva utan religion, men inte utan mänsklig kärlek och omsorg.
Under föreläsningen i Vadstena ombads besökarna att bidra med en donation på 100 kronor per person. Pengarna ska oavkortat gå till välgörenhet i Indien och Nepal.
– Dessa pengar ska gå till några få akuta fall. En pojke som har ett hjärtproblem, en man utan armar och ben samt en pojke som saknar ben. Om vi får in tillräckligt med pengar så kan pojken utan ben få proteser, berättar Pema.
Att pengarna går direkt till de behövande, utan några mellanhänder, var det som fick Ulrika Säljeby att vilja samarbeta med Pema. Hon besökte hans föreläsning i småland för tolv år sedan, och har sedan dess samarbetat med Pema på olika sätt. Hon var på plats i Nepal efter jordbävningen, hon bidrar med donationer till Pemas olika projekt, och hon förmedlar kontakt och pengar från andra som vill ge från Sverige. När Pema är på plats i Vadstena så bor han alltid hemma hos Ulrika.
– Jag ville hjälpa till, göra skillnad i världen. Så jag hittade Pema som jag kunde samarbeta med. Jag gör inte mycket, men jag stöttar på det sätt jag kan, säger Ulrika.
– Vi har varit vänner i många år, fast jag kallar henne min syster. Hennes hjälp är välbehövd, säger Pema.
Pema är nästan 70 år gammal, men han ser sig som en ung man. Det är därför han har tid och energi att genomföra alla sina välgörenhetsprojekt.
– Jag är ung för att jag har energi. Jag tar inte semester, jag vilar inte så mycket och går inte på så många picknicks. Jag försöker arbeta så hårt som möjligt. När jag blir väldigt gammal ska jag vila såklart, säger Pema Dorjee.