Några kunder får vi vänta ut innan intervjun med Marita Landberg kan börja. Hon ber sin sommaranställda medhjälpare att ta över kassan och vi går och sätter oss längst in i den del av butiken som är inomhus.
– Jag har ganska många trogna kunder som kommer in med jämna mellanrum. Sen har vi haft mycket olika hantverkskurser och sånt här inne också. Och kafé. Det har varit flera olika verksamheter.
Och i höst kommer allting att ta slut?
– Ja, det kommer att bli en saknad, man har träffat så många trevliga människor här. Det har blivit en liten social knut här.
Först och främst har Slottskistan varit en secondhand-butik.
– Men den här hantverksdelen är också stor. Det är väldigt många kvinnor som har varit inblandade i de här hantverksträffarna, säger Marita.
Allting började för fem och ett halvt år sedan, men idén fanns tidigare än så.
– Jag hade ett jobb då som gjorde att jag kunde sitta och tänka till lite på olika idéer. Jag har jobbat inom vården i många år, och det sista jobbet jag hade gjorde mig lite fundersam; "kanske jag skulle göra något annat nu?"
Marita Landberg har blivit tilldelad Lions kreativitetspris för sina verksamheter i Slottskistan.
Med sargade knän och en stolthet över vad hon har åstadkommit så kom Marita till insikten att det började bli dags att varva ner.
– Och så står jag ensam i det hela nu, det visste jag ju inte då när det drog igång. Min man fick en märklig sjukdom som gjorde att han dog ganska hastigt. Han var inblandad i verksamheten från början.
Marita Landberg blir med ens allvarlig.
– Det har varit tufft. Han var inte så gammal när han blev sjuk. Jag har fått bra stöd från många av de här kvinnorna som har funnits här omkring. Utan dem hade det nog inte funkat.
Tillsammans med kvinnorna som bidrar med olika typer av hantverk skapade Marita ett litet nätverk där alla har dragit nytta av varann.
Har din mans bortgång bidragit till ditt beslut i år?
– Nej, egentligen inte. Mest är det för knäna. Och så finns det mycket annat att göra känner jag.
Har du andra planer på gång?
– Något annat, ja, men jag vet inte vad. Jag tar ut pension nu lite tidigt och så kanske jag kan hitta på något igen i höst.
Marita fyller 62 i år.
– Det kanske finns något kreativt att plocka fram, men nu ska jag lägga energin på att avveckla det här.