Han föddes i Småland, Mariannelund. Klassisk Emil-bygd och Björn Berg, mannen som tecknade Emil i Lönneberga, är en av dem som inspirerat Johan Hesselstrand.
– Jag gillade att göra karikatyrer. När jag var 12 år fick jag ett pris i en teckningstävling - Mariannelunds Barnkörs premium i teckning - en bok av illustratören Harald Wiberg.
Johan hann också med att jobba på Smålandstidningen i Mariannelund. Som semestervikarierande lokalreporter. Det var efter gymnasiet och därefter sökte han sig till estetisk linje på folkhögskolan i Mullsjö. Till Stockholm bar det sedan av 1983 med en ambition att söka sig till en konstnärlig utbildning. Det var bland annat Konstfack som fanns med i den bilden.
– Men jag hade rätt dåligt självförtroende så jag sökte aldrig.
Det blev i stället arbete på ett servicehus parallellt med att vara frilansande illustratör. Johan berättar att frilansandet gick bättre och bättre. December 1995 flyttade han till Vadstena och då med sin fru Cathrin.
– Vi letade efter mindre städer med kultur och konst, så det blev Vadstena till slut.
Huset de hittade var inte i det bästa skicket. I Vadstena är det känt som fruktmusteri men kanske främst som cykelverkstad.
– Han som hade den kallades för Kalle Moj. När vi köpte huset var det rätt så nedgånget och när vi kom hit så var det loppis här.
Cathrins och Johans barn har på sätt och vis gått i föräldrarnas fotspår. Elin, 25 år, är designer och formgivare. Linnea, 23 år, läser för att bli lärare i musik och svenska. Erik, 20 år, har tidigare varit med på Konstrundan. Han går nu på bibelskola i Oslo.
Ni är illustratörer både du och din fru Cathrin?
– Ja det är vi. För min del har det mest blivit läromedel, barnböcker och tidningsillustrationer. Sen är samhällskritiska bilder och karikatyrer min grej. Där är EWK en stor förebild. Även Birger Lundqvist, reportagetecknare på DN på 50-talet.
Du har tecknandet som ett heltidsjobb nu?
– Ja, jag sa upp mig från jobbet som personlig assistent eftersom vi bytte schema, annars var det ett arbete jag trivdes väldigt bra med. Det var för drygt ett år sedan.
Är det inte ett ensamt jobb att vara illustratör?
– Ja, det är det. Osäkert och ensamt. Ibland lider jag av att det är lite ensamt.
Vad inspireras du av?
– Av allt det som händer runt omkring i omvärlden. Senaste året har vi engagerat oss mycket i flyktingar. Först hade vi ett språkcafé i vår kyrka, Vätternkyrkan och fick kontakt med flyktingar där. I går var vi till exempel i Malmköping och träffade folk vi känner där sedan tidigare. Jag har också varit god man åt fyra, fem personer.
Vad arbetar du med just nu?
– Det är med en bok skrivet av Malin Kärrbrink, "Bosses pappa går på dejt" heter den. En barnbok och det handlar om ungefär 10 illustrationer. Boken kommer någon gång i vår.
Många tecknare jobbar direkt i datorn med program som Illustratör men för Johan är det fortfarande stålpenna och tusch som gäller, men färglägger antingen med akvarell eller i datorn.
En av Johans specialiteter är kartor vilket säker många i Vadstena med omnejd noterat. Senaste projektet i den vägen är en stor karta till Pilgrimscentrum, en pilgrimsled för cykel som invigs i mars.
– Jag har själv cyklat leden med min nollväxlade cykel. Nio och en halv mil totalt. Jag började klockan 8.00 på morgonen och kom hem vid 15-tiden. Det var i november och nollgradigt, men soligt och vindstilla.