Deltagarna är mellan 70–90 år och man bör vara, som Björn Petersson uttrycker det, "dagledig". Det är enda kriteriet, samt att man ska vara "gubbe" då. Den här torsdagen är det första mötet efter juluppehållet. Det är Björn som håller i det hela och han inleder med att initiera samtalet med frågan om hur många som var och såg nyårsfyrverkeriet. Sedan är snacket igång och det rullar på av sig självt.
– Vi är ett glatt gäng och vi skrattar mycket, sammanfattar Björn hur träffarna brukar gestalta sig.
Hur började det här med Gubbträffarna?
– Damerna hade något som hette Stickkafé och då var det några som tyckte att gubbarna skulle ha något motsvarande. Det var Alf Eriksson, Sven Andersson och Östen Elfving som drog igång det för ungefär åtta år sedan. De var riktiga kämpar, säger Björn.
Han berättar vidare att från början var det mellan åtta till tio deltagare. Sedan har det hela vuxit genom mun-till-mun-metoden och nu är man uppe i cirka 24 stycken, med i snitt ungefär 17 gubbar vid varje mötet. Syftet är att träffas och prata om sådant som hänt, högt och lågt. När man inte jobbar längre, utan är pensionär, kanske man inte träffar så mycket folk längre och då fungerar träffarna som en kontaktyta med andra.
Vad är det som avhandlas på mötena?
– Vi pratar om nyheterna i tidningen, det som hänt under veckan. Så blir det ofta nostalgisnack också. Många yrkesgrupper är representerade; lärare, polis, rörmokare med mera. Alla tillför någonting. Det är väldigt spontant snack och en mycket social samvaro och alltid en god stämning.