Julia flydde Ukraina – nu har hon fått jobb i Motala

Julia Radzevilo flydde kriget i Ukraina. Efter drygt fem månader i Sverige har hon fått sitt första jobb. "Jag vill lära mig svenska och flytta till Motala", säger hon.

När Julia Radzevilo väntade sin dotter, började hon att virka gosedjur. I höstas tog hon upp hobbyn och nu virkar hon djur på löpande band, som hon kallar för "Julias värld". Med hjälp från volontären Ingela Lindefelt, säljer hon de virkade djuren på marknader i Motala och i Vadstena. Nästa stopp är Hantverksmarknaden den 20 augusti. "Jag är väldigt imponerad över hur Julia orkar med allting, men det skulle underlätta för henne om hon kunde få en cykel så hon kan skjutsa Margot", säger Ingela.

När Julia Radzevilo väntade sin dotter, började hon att virka gosedjur. I höstas tog hon upp hobbyn och nu virkar hon djur på löpande band, som hon kallar för "Julias värld". Med hjälp från volontären Ingela Lindefelt, säljer hon de virkade djuren på marknader i Motala och i Vadstena. Nästa stopp är Hantverksmarknaden den 20 augusti. "Jag är väldigt imponerad över hur Julia orkar med allting, men det skulle underlätta för henne om hon kunde få en cykel så hon kan skjutsa Margot", säger Ingela.

Foto: Amanda Svanberg

Vadstena2022-08-26 05:30
undefined
De första tre månaderna i Sverige, bodde familjen hos Margots faster, men nu bor de på ett flyktingboende i Vadstena. Nu hoppas Julia få ett boende i Motala för att ha närmre till sitt nya jobb.

Det var i mitten av mars som 26-åriga Julia Radzevilo inte längre kände att hon och hennes tvååriga dotter var säkra i sin hemstad Oleksandrivka i Ukraina, där ljudet av kriget började komma allt närmre. Tillsammans med sin syster tog de sina barn och började en resa mot Sverige. 

– Min dotters faster är gift med en svensk man och de bor i Motala. Första dagen som kriget bröt ut, hörde hon av sig och bjöd in oss att bo hos dem i Sverige, men jag ville vänta och se hur situationen skulle utveckla sig. Efter en några veckor var det för jobbigt och vi bestämde oss för att lämna Ukraina, säger Julia Radzevilo. 

undefined
Varje dag pendlar mor och dotter mellan Vadstena och Motala, vilket inte varit helt lätt. Då hon inte har bankid kan hon inte betala bussbiljetten, men med hjälp från sin nya arbetsgivare har de löst situationen på egen hand och nu är det hennes chef som fyller på hennes resekassa.

Resan till Sverige skulle bli lång – runtomkring var förödelsen stor, och först efter fyra dygn var de framme i Motala och kunde äntligen pusta ut. 

– Den resan var mycket svår – vi reste dygnet runt, med buss och tåg om vartannat. Till slut kom vi fram till Warszawa där en volontärgrupp hjälpte oss till Sverige, säger hon. 

Efter två månader i Sverige valde Julias syster att åka tillbaka till Ukraina igen, men Julia ville stanna kvar och nu bor hon ensam med dottern Margot på ett flyktingboende i Vadstena 

– Margots pappa skickar lite pengar ibland, men annars är det jag som måste försörja familjen nu, säger Julia, som arbetade på ett bageri i Ukraina, innan kriget bröt ut. 

undefined
När Julia Radzevilo väntade sin dotter, började hon att virka gosedjur. I höstas tog hon upp hobbyn och nu virkar hon djur på löpande band, som hon kallar för "Julias värld". Med hjälp från volontären Ingela Lindefelt, säljer hon de virkade djuren på marknader i Motala och i Vadstena. Nästa stopp är Hantverksmarknaden den 20 augusti. "Jag är väldigt imponerad över hur Julia orkar med allting, men det skulle underlätta för henne om hon kunde få en cykel så hon kan skjutsa Margot", säger Ingela.

Den första tiden i Sverige var mest bara en lång väntan för Julia, som inte hade fått något samordningsnummer , och utan det kunde hon inte söka jobb. Hon kan heller ingen engelska, och skulle därför behöva lära sig svenska, men som ukrainare går man under massflyktsdirektivet och har då inte rätt till SFI. Trots det, tycker hon att mottagandet i Sverige har varit väldigt bra. 

– Folk är verkligen snälla och vill hjälpa till. Margots faster hjälper oss att handla mat och annat, för pengarna från Migrationsverket räcker inte, säger hon. 

Idag har Julia ett samordningsnummer och sedan en vecka tillbaka arbetar hon som diskplockare på en restaurang i Motala. För att slippa pendla varje dag, hoppas hon nu hitta en bostad närmre det nya jobbet, och en förskoleplats till Margot, som tills dess får lov att vara hos en bekant på dagarna. 

– Jag vill inte tillbaka till Ukraina, nu vill jag bo här i Motala, säger Julia och tillägger:

– Det första jag vill göra är att lära mig svenska. 

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!