I år är det tioårsjubileum för Jannes blogg. Mycket har hänt. Då var begreppet blogg okänt för de flesta. Janne, som är grafisk formgivare, blev inspirerad av bloggpionjären och amerikanen Justin Hall, som skrev världens första riktiga blogg, 1994.
Justin Hall väckte reaktioner, då ansågs det kontroversiellt att lägga ut sina innersta tankar om sig själv, familjen, vänner, arbetskamrater och bekanta. I dag, när fenomenet har blivit vardag, är det knappt någon som reagerar.
- Jag började blogga för att tekniken fanns. Jag tyckte det var spännande, kul med en ny grej. Egentligen hade jag inget att säga, det har jag fortfarande inte, min blogg handlar inte om någonting.
Självkritiken är stor. Janne skriver även på bloggen att han inte har något att förmedla:
"Jag tittar tillbaka på vad jag skrivit den senaste tiden och ... fy f-n vad dåligt det är! Jag skummar igenom gamla inlägg, tappar bort mig själv och tänker på annat. Det är så ointressant att jag inte ens kan hålla mitt eget intresse vid liv. Men, vad f-n ska jag skriva om när jag har ett så fullständigt ointressant liv?"
Med tanke på att han har ungefär 300 läsare om dagen så finns det många som inte håller med honom. Som i stället gillar att läsa om hans funderingar om musik, biltrafik (nästan alla medtrafikanter verkar vara idioter i Jannes värld) eller att han ironiserar över hur stor betydelse en kvarglömd mobiltelefon kan få, kommer han att överleva? (även om han själv inte drar några pretentiösa växlar på sådana uttalanden utan avfärdar det som rent babbel).
"Jag känner mig naken. Jag känner mig lätt förlamad, lite rädd och jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Det är det stora i-landsproblemet i sin linda, när vardagens små bekymmer inte kan bli mycket värre. För egentligen behöver jag den inte - jag använder den inte ens speciellt mycket när jag jobbar - utan det är ett "bara för att". Jag får hoppas att jag överlever att min mobil ligger där kvar där hemma på köksbordet."
Bloggen heter Babilou, namnet föddes redan i tonåren när Janne signerade tavlor. Varför det blev Babilou vet han inte riktigt, det låter kul bara, ligger bra i munnen. Utseendemässigt sticker den ut, bakgrunden som webbdesigner är tydlig.
Längst upp ligger en snygg studiobild på Janne på varm röd-orange botten. I den högra listen finns kategorier som "blandat tjafs" (överlägset flest inlägg), "bil & trafik" (ett ämne som ligger varmt om hjärtat eftersom många timmar tillbringas i bil), musik (mycket 80-tal) och jobb.
Ibland känns det som att vara inne i hans huvud när de mest skruvade små tankarna får plats. Helt plötsligt ligger där ett foto av Janne, utan ögonbryn. Kul.
"Jag rakade mig i morse ... men undvek ögonbrynen (så klart). Jag var bara tvungen att photoshoppa mig själv så att jag skulle få se hur det skulle se ut ... och konstigt är väl ordet som passar in. Hmm ... jag undrar var de där märkliga tankarna kommer ifrån?"
- Min blogg är väldigt oskyldig. Jag håller inte på med näthat. Jag gör vardagsbetraktelser utan att för den skull vara privat. Sedan är det upp till var och en om de vill läsa. Jag tänker inte så mycket på att andra läser vad jag skriver. Därför blir det konstigt när jag träffar kompisar och ska berätta något så avbryter de mig och säger att de redan vet allt eftersom de läste om det på min blogg. Visserligen är det ju det som är tanken, men ändå.
Janne lägger ner ungefär en timme om dagen på bloggandet och han håller sig uppdaterad på ett tiotal andra bloggar (det värsta han vet är särskrivningar). Han säger att han inte direkt har fått några nya vänner av bloggandet, och trots att han är hängiven bloggen så är det ändå fortfarande bäst att träffas på riktigt.
- Jag har försökt sluta blogga flera gånger, för att sedan undra varför man inte ska blogga, alla borde blogga. En gång hade jag faktiskt uppehåll i tre dagar, men abstinensen blev för stor.