Agnes och Ida Magnusson framför sitt hus i Skedet, Vadstena.
– Det var naturen och läget som förde oss hit. Huset hade potential och nu har jag gjort om alla ytskikt, rivit bort alla plastgolv och slitna tapeter.
I det lilla samhället Skedet, söder om Vadstena, bor Ida Magnusson och hennes dotter Agnes i ett ljusgrönt hus från 1939.
– När vi flyttade hit hade huset en gul tegelfasad från 60-talet, men under fanns den gamla panelen med spår av grön färg. Snickaren satte ny läkt, huset blev helt och fick bli grönt igen.
Ida och Agnes flyttade från Vadstena innerstad till huset för två år sedan. Det var landskapet som förde dem till Vadstena från Ljungsbro 2015.
– Jag har alltid sagt "här ska jag bo när jag blir gammal". Vi var ute och åkte och det var så vackert vid Bjälbo och Orlunda. Jag har varit mycket på Österlen tidigare och det var samma känsla här, en "fridkänsla". Det kändes som hemma.
Matrummet i förgrunden och vardagsrummet i bakgrunden.
Köket är helt omgjort. Även här finns det olika föemål som har sin specifika plats på väggen eller på en yta.
Ida har alltid haft ett intresse för gamla saker och att finna olika ting på loppis.
– Det kommer från mamma. Hon har alltid värnat om vikten av estetik i hemmet.
Till skillnad från Ida bytte hennes mamma ständigt ut saker i hemmet och kasserade dem.
– Jag tyckte alltid det var konstigt att hon skulle byta kaffekoppar varje år.
"Vissa saker skulle jag verkligen inte kunna göra mig av med, den här servicen till exempel. Den har sådan estetisk fulländning. Det finns inget vackrare än den här. Jag gillar verkligen formgivaren är Arthur Pursy, han har ett så vackert formspråk. Av en händelse råkar jag både ha kaffekannan och tekannan", skrattar Ida Magnusson.
Den antika kökssoffan står framför ett söderfönster. Utsikten sträcker sig långt över fälten ner mot fågelsjön Tåkern. Ida beskriver att hon inte kan få nog av den här utsikten.
Vardagsrummet hos Ida och Agnes är till bredden fyllt av saker, men allting har sin specifika plats och funktion.
– Jag har alltid "sakletat". Om något är vackert så bara dras jag till det.
Vardagsrummet går i varma toner, av rött, rosa, gult och brunt. Olika prylar samsas från olika tider och platser, stilar och material. Färgerna och mönstren gör att allt sluter samman som i en självklar symbios.
I vardagsrummet på nedre plan samsas färger och mönster i en kreativ mix. Det är samtidigt en färgskala som harmoniserar och blir en slags självklar kombination. Vissa möbler är inköpta för det specifika rummet, medan andra har följt Ida Magnusson genom livet. Alla saker har sin specifika historia och ligger henne varmt om hjärtat.
Matrummet ligger mellan vardagsrummet och köket. Tidigare fanns en vägg mellan köket och matplatsen. "Jag tyckte det var så konstigt att det satt en lysknapp mitt på väggen, det måste vara en dörr under. Jag satte yxan och kofoten i väggen och började riva. Det fanns ingen dörr kvar, men en igensatt öppning. Dörren var nog igensatt för att få mer yta i köket".
– Jag har faktiskt svårt att se färgkombinationer, jag inspireras mycket av andra. Färgerna på nedre plan tog jag exempelvis från ett barnrum på sociala medier. Det var så fina färger.
Ida beskriver att hon redan vid ett inköp ser platsen i hemmet framför sig. Hon får en tanke om var den ska stå och hur den ska användas.
– Det är ett liv av letande. Jag har exempelvis en ljusstake som jag inte kan sluta titta på, den har fina böljande former, jag dras till sådana saker. Den är udda här i rummet, men tillsammans med andra ting blir det en helhet.
Agnes rum följer samma färgskala som Idas. Här samsas antika möbler med lekfulla ting. Kjolen på väggen Agnes köpt på loppis för egna loppispengar. "Hon är ordentligt inskolad i loppislivet", skrattar Ida.
"I det här skåpet finns mina finaste saker. Tänk de här "Madickenkopparna" på en punchveranda och dricka te i, helt fantastiskt.". När Ida hittar något på loppis ser hon ett sammanhang framför sig och vad den ska användas till.
Finns det någon grej du tycker extra mycket om?
– Jag kan inte säga en specifik sak utan tycker om allt lika mycket. Jag skulle inte vilja vara utan en enda sak. Sen kan jag byta ut saker, inte lämna bort, men ställa i ett skåp.
Brukar du leta efter något speciellt på loppis?
– Nej, men jag kan gå runt i flera timmar om jag aldrig har varit där innan. Är man ute efter ett ekonomiskt fynd så är man illa ute. Människor är mer medvetna numera, det känns som att många handlar second hand.
Om Ida behöver något nytt, tittar hon alltid på second hand först.
– Det kan ta tid men jag försöker ha tålamod.
På övre plan har både Ida och Agnes sina sovrum. Här är färgerna i motsats till nedre planet, i dov romantisk färgskala.
Vissa möbler har Ida haft med sig sedan länge. Bordet och piedestalen är två av dem.
Hon förespråkar ett cirkulärt beteende, att man lämnar vidare istället för att slänga.
– Det kan provocera mig enormt mycket när någon slänger fina saker på tippen. En gång låg ett par superfina trädgårdsstolar där när jag lämnade ris. Varför kan man inte lämna in dem på en återvinning istället för att slänga?
Ida försöker ha en ny livsstil.
– För mig är det viktigt att försöka dra sitt strå till stacken. Jag väljer mina utgifter och försöker rätta munnen efter matsäcken. Jag unnar mig också mer återhämtning än tidigare.
För Ida är kreativitet i hemmet också återhämtning.
– Jag trivs när jag får pilla med mina attiraljer, det är själsfrid.
Både Ida och Agnes tycker det är mysigt med höns. De talar om när de har värpt och är då stolta över det. Äggen är så goda", säger Ida Magnusson.
Från Idas sovrumsfönster kan hon blicka ut över stallet, hönshuset och hennes nyanlagda köksträdgård. Stallet har hon byggt själv för sina två hästar. Uthuset är omgjort till hönshus. "Hästarna sparkar i boxens vägg när de vill ha frukost och tuppen gal på morgonen, det är härligt", beskriver Ida Magnusson.