"Var hälsad kära vänner, vad det är roligt att se er och vad bra att tidsmaskinen fungerar. Eftersom det är hundra år sedan kvinnorna fick rösträtt så tycker jag att jag kommit på rätt tid och på rätt plats till mitt gamla kloster och för att inte tala om min kyrka som jag tyvärr aldrig fick se", hälsar Ingegerd Lindaräng en guidad grupp som passerar henne på Gräsgården.
Det har gått fyrtiofyra år sedan den numera välkända Vadstenaprofilen flyttade hit med sin man och två barn. Hänförd av det första intryck som Klosterkyrkan gav henne och fascinerad av Vadstenas unika historia, har Ingegerd tillsammans med sin make Ingemar velat sprida kunskapen vidare.
Varje onsdag och lördag under sommaren iklär sig Ingegerd rollen som Heliga Birgitta. På Gräsgården mellan Klosterkyrkan och Klostermuseet håller hon en monolog om Birgittas liv och hennes uppenbarelser.
Du nämner själv att demokratin firar hundra år i år – är det något du särskilt vill framhäva i monologen?
– Absolut, i år är året då vi ska lyfta kvinnor som Heliga Birgitta, ett möte med henne tycker jag är ett slag för klokhet, andlighet och som ger styrka att vara handlingskraftig, säger Ingegerd.
Tidigare i år blev du tillägnad Birgittastipendiet, hur kändes det?
– Fantastiskt, jag blev väldigt glad. Min make Ingemar gick bort i december men jag ser det som att vi fått stipendiet tillsammans, säger hon och ler.